RECENSION: Jess And Joe Forever, Lakeside Theatre ✭✭✭✭

Jess and Joe Forever.

Lakeside Theatre, University of Essex

20/10/16

4 stju00e4rnor

Efter sin slutsu00e5lda spelperiod pu00e5 Orange Tree u00e4r Zoe Coopers helt underbara pju00e4s nu ute pu00e5 turnu00e9, och jag rekommenderar varmt att du ser den om du har chansen! Joe u00e4r fu00f6dd och uppvuxen i Norfolk, bu00e4r gummistu00f6vlar och brukar jorden. Jess semestrar du00e4r varje sommar med sin au-pair (innan hon u00e5ker pu00e5 sin u201driverstigau201d semester med familjen) och u00e4r lite fu00f6r mullig fu00f6r sina sommarklu00e4nningar. De kommer fru00e5n helt olika vu00e4rldar, men det hu00e4r u00e4r en pju00e4s om att vu00e4xa upp, om vu00e4nskap och om att vara en outsider. Den innehu00e5ller en makalu00f6s och vacker vu00e4ndning, som jag inte ska avslu00f6ja hu00e4r, men den u00e4r su00e5 ku00e4nsligt genomfu00f6rd att publiken drar efter andan av ru00f6relse och vu00e4rme.

Jess och Joe beru00e4ttar sin historia som om det vore en skolavslutning i aulan. De anvu00e4nder mikrofoner fu00f6r att ge ru00f6st u00e5t de andra karaktu00e4rerna de spelar, korrigerar varandras versioner av hu00e4ndelsefu00f6rloppet och anvu00e4nder en lerig flu00e4ck pu00e5 scenen fu00f6r att fu00f6rmedla landsbygden.  Nicola Coughlan u00e4r fantastisk som den tafatta och oskyldiga Jess u2013 en vegetarian som hju00e4lper kor att kalva och ger dem namn, samtidigt som hon vräker i sig Scotch eggs och ser fu00f6ru00e4ldrarnas u00e4ktenskap falla samman; su00e5rbar och u00e4lskvu00e4rd. Rhys Isaac-Jones u00e4r extraordinu00e4r som Joe, med en mu00f6rk hemlighet som bu00e5de hans rolltolkning och manuset hinta om, tills den avslu00f6jas nu00e4r han u00e5terger beru00e4ttelsen om sin fu00f6delse. Cooper lyckas verkligen fu00e5nga hur smu00e5 barn pratar och hur tonu00e5ringar kommunicerar nu00e4r Jess och Joe vu00e4xer upp tillsammans. Joes presentation om egyptierna pu00e4 u201dEnhetenu201d u00e4r bu00e5de vederkvickande humoristisk och djupt gripande.

Och pu00e5 ytan u00e4r det allt. En enkel historia, enkelt beru00e4ttad. Men bortom det har manuset ett enormt djup av mening och ku00e4nsla kring hur det u00e4r att stu00e5 utanfu00f6r och att hitta varandra u2013 eller som Kate Bush en gu00e5ng sju00f6ng: u201dEvery odd sock finds an odd shoe.u201d Det fanns vissa problem med diktionen, su00e4rskilt i mikrofonerna, och du00e5 jag su00e5g den tillsammans med nu00e5gon fru00e5n Norfolk blev jag pu00e5mind om att dialekten inte satt helt perfekt u2013 fast fu00f6r mig lu00e4t den hur bra som helst! Men detta u00e4r bara smu00e5saker nu00e4r man ser en su00e5 hu00e4r finstu00e4md pju00e4s och produktion. Bravo Zoe Cooper, du har skrivit ett minnesvu00e4rt verk, ett av u00e5rets bu00e4sta, som fu00f6rtju00e4nar den stu00f6rsta tu00e4nkbara publik!