RECENSION: Jest End, Waterloo East Theatre ✭✭✭✭

Jest End

Waterloo East Theatre

1 december 2016

Fyra stjärnor

Boka biljetter Ebjudande: BritishTheatre.com-prenumeranter får 10 % på alla biljettpriser. BOKA ONLINE med koden WET10 Efter de slutsålda föreställningarna 2015 är musikalparodin Jest End tillbaka på Waterloo East med en ny, uppdaterad show som tar sig an alla musikaler du känner till och älskar – och river dem i stycken. Totalt 29 låtar betas av under två timmar av fyra skådespelare, som dessutom tvingas till otaliga snabba klädbyten under denna intensiva rundresa på den roliga sidan av West End. Jest End, som är hjärnbarnet till manusförfattaren, regissören och producenten Garry Lake, är i allra högsta grad en show av artister, för artister. Årets upplaga verkar ha två huvudteman – kändiscasting och en personlig vendetta mot Cameron Mackintosh. Dessa ämnen återkommer flera gånger i showen, och även om det är väldigt roligt, så hade jag hoppats på några fler samtalsämnen då ett så absurt år som 2016 borde erbjuda gott om material. Det betyder dock inte att föreställningen inte är aktuell, med välsnickrade parodier på Regent’s Parks Jesus Christ Superstar och Gary Barlows The Girls. Inte ens Hamilton, som ännu inte har haft premiär, slipper undan granskning.

Lakes texter är knivskarpa och mycket kvicka. Satir löper alltid risken att bli elak, och årets föreställning är nära gränsen vid ett par tillfällen med skämt som landar lite obekvämt. Däremot är de briljanta parodierna på Les Mis och John Barrowman mycket uppskattade, och parodin på Half a Sixpence i finalen är fullständigt hysterisk. En relativt spartansk scen, designad att se ut som en sliten tunnelbanestation (komplett med varningen ”mind the gags”), möjliggör snabba övergångar mellan numren. Det håller tempot uppe och får skratten att rulla. Inget skämt drar ut på tiden, och faktum är att de kortaste gagsen ofta är föreställningens bästa. Jest End lyckas bäst när den tillåter sig att hänge sig åt ren fånighet. Rekvisita som tjänat ut sitt syfte slängs nonchalant av scenen med ett brak, operans Fantom är snabbt hoplappad av en Batman-dräkt, vit handske och en skateboard, och inledningsnumret baserat på Lejonkungen urartar i totalt kaos.

Alla fyra skådespelare arbetar hårt och fungerar bra tillsammans. Bronte Barbe lyfter varje roll, från Matilda till Frankie Valli, långt bortom karikatyrer, och Jemma Alexander är pricksäker i rollen som den överdrivet muntra och självbelåtna skådespelerskan som har mer flyt på sociala medier än på scenen. Adam Bailey är lysande i sitt register av imitationer, inklusive Javert, Miss Trunchbull och en Arthur Kipps-liknande figur, och Daniel Buckley är suverän som den ständigt kritiserade Mackintosh.

I programbladets inledande ord välkomnar Lake alla ”Luvvies, Wendys och Dapper Dandies”, och det råder ingen tvekan om vem målgruppen är. Här finns inte mycket för den oinvigde musikalnovisen, men det är inte heller meningen. För alla med minsta lilla kunskap om musikalteater är Jest End en faktiskt hysterisk inblick i allt vi älskar och hatar med Londons teaterscen. En klockren uppmuntran för teaterfolk i vintermörkret – Jest End bjuder på lättsamma skratt i överflöd.

Spelas till 18 december 2016

BOKA BILJETTER TILL JEST END