RECENSION: Teenage Dick på Donmar Warehouse ✭✭✭✭

Paul T Davies recenserar Mike Lews pjäs Teenage Dick som just nu spelas på Donmar Warehouse i London.

Daniel Monks, Ruth Madeley, Callum Adams och Alice Hewkin i Teenage Dick. Foto: Marc Brenner Teenage Dick.

Donmar Warehouse.

13 december 2019

4 stjärnor

BOKA BILJETTER

Mike Lews vibrerande pjäs dundrar in på Donmar Warehouses scen med hundratals dubbeltydigheter i släptåg. Här blandas Shakespeare-baserade tonårsfilmer (tänk 10 orsaker att hata dig) med Richard III för att skapa en kraftfull och aktuell skildring av vår tids maktspel. Genom att flytta Shakespeares klassiker till Roseland High School får vi följa den funktionsnedsatte eleven Richard Gloucester, som smider planer för att störta rivalen Eddie Ivy och bli elevrådsordförande. Medan Shakespeares pjäs i århundraden har fungerat som ett fordon för icke-funktionsnedsatta skådespelare att utöva så kallad ”disability drag”, insisterar Lews manus på att Richard spelas av en skådespelare med en funktionsnedsättning – och att hans specifika diagnos reflekteras i texten. Även karaktären Buck spelas av en funktionsnedsatt skådespelare. På så sätt lyckas pjäsen vara djupt underhållande samtidigt som den tvingar teatrar och publik att faktiskt reflektera över den funktionsnedsatta kroppen.

Daniel Monks och Ruth Madeley. Foto: Marc Brenner

Daniel Monks är häpnadsväckande bra i huvudrollen. Det gäller inte bara hans porträtt av Richard Gloucester, utan även i de stunder som doftar klassisk Richard III – vändningarna direkt till publiken, talen och den medvetna blicken på hur samhället ser honom. Som alla bra Richard-tolkningar vinner han vårt förtroende; han visar hur korkade hans fiender är medan han manipulerar dem, hur lätt det är att skapa ”fake news” och hur chockad han blir när planerna börjar gå överstyr. Han är karismatisk och trollbindande; det är svårt att vända bort blicken. Även om bearbetningen stundtals kokar ner vissa roller till stereotyper (den överengagerade läraren, skolans ”Mean Girl”, den dumma sportfånen), spelar ensemblen med en sådan entusiasm att dessa små brister lätt överses. Ruth Madeley är briljant som Barbara ’Buck’ Buckingham, Susan Wokoma är hysteriskt rolig som läraren Elizabeth York – som jagar runt för att både utbilda och disciplinera – och Callum Adams spelar en snygg men trög Eddie Ivy. Alice Hewkin gör en vass tolkning av den kristna elaka tjejen, och Siena Kelly briljerar som dansaren Anne Margaret, som givetvis blir föremål för Richards både kärlek och ränksmideri.

Alice Hewkin och Daniel Monks. Foto: Marc Brenner

Lews manus leker vackert med Shakespeares original och blandar upp versen på ett sätt som får publiken att skratta högt åt hyllningarna till Skalden. Men viktigare är att detta är en pjäs för vår egen tid. Michael Longhursts utmärkta regi och Chloe Lamfords suveräna High School-scenografi använder teknologi på ett strålande sätt för att visa sociala mediers skadeverkningar. Trollen krossar Anne Margaret, och det är Richard som sår det första ryktet. Talen som hålls får en närmast presidentlik ton som för tankarna till Trump – och speglar både USA:s och vår egen politiska verklighet. Det är en fartfylld resa på en timme och femtio minuter där det enda som förlöjligas, särskilt i ett enastående dansnummer, är själva begreppet funktionshinder. Jag njöt i fulla drag av en kväll med Teenage Dick. (Där ser ni, det räckte med en enda ordvits!)