RECENSION: The Exorcist, Phoenix Theatre ✭✭✭

Clare Louise Connolly som Regan i The Exorcist. The Exorcist.

Phoenix Theatre, London

27 oktober 2017

3 stjärnor

Boka biljetter

The Exorcist var den första barnförbjudna film jag såg innan jag hade åldern inne. Spänningen i att lyckas ta sig in på en biograf för att se en film som vissa delar av Storbritannien hade förbjudit var nästan lika stor som att se fasan utspela sig på duken. För många i min generation är det en ikonisk rulle, som dock kändes ganska tam när man såg den på DVD decennier senare. Regan är tolv när hon blir besatt av djävulen, och till slut kallas en exorcist, fader Merrin, in för en sista kamp om hennes själ. Det var porträttet av en 12-åring som kändes obehagligt då, och i viss mån gör det fortfarande.  Så hur fungerar det på scen?

Jenny Seagrove (Chris) och Clare Louise Connolly (Regan) i The Exorcist

Det korta svaret beror på om du är beredd på att bli skrämd eller inte. Plötsliga mörkläggningar och skrik fungerar förvisso som chocktaktik från start, men att bli bländad av strålkastare vid varje scenbyte och teknisk riggning blir snabbt tjatigt.  Dramatikern John Pielmeier har återvänt till boken för sin scenbearbetning, och hans manus är en ren lektion i exposition. Det är klumpigt bokstavligt, och om du inte känner till historien finns det gott om ledtrådar om vad som komma skall; när fader Merrin tar sig för bröstet och säger "Det är bara ett blåsljud på hjärtat", då förstår man att kvällen inte kommer sluta väl för honom. Pjäsen tar god tid på sig att komma igång, och de mest minnesvärda scenerna från filmen – kräkandet, det snurrande huvudet och levitationen – utförs med varierande framgång. Ett annat stort problem är att djävulens röst görs av den fantastiske Sir Ian McKellen, en röst laddad med så många associationer för så många människor. Att höra Gandalf spy ur sig svordomar och sexuella anspelningar genom Regans mun är helt obetalbart roligt. Men på många sätt är hans insats kvällens bästa prestation.

Adam Garcia (fader Karras) och Jenny Seagrove (Chris) i The Exorcist

Oavsett om vi tror på Gud och djävulen, eller på teaterns magi, så är det vi ser på scenen sekundärt till det faktum att skådespelarna måste tro på det. Jenny Seagrove gör en passionerad insats som Regans mamma, Chris, och håller bitvis ihop uppsättningen med övertygelse och energi. Clare Louise Connolly är trovärdig i sin gestaltning av Regans förvandling från söt flicka till djävulsbesatt tonåring. Men den annars så skicklige Adam Garcia saknar tyngd som fader Karras, som plågas av skuldkänslor över sin mors död; hans spel känns stelt och han verkar mest angelägen om att spela av föreställningen. Peter Bowles som fader Merrin gör en fullt godkänd insats, men det känns som om alla inblandade vet att de spelar andrafiol bakom originalets rykte och specialeffekterna. Det är en rejäl stereotyp, men Tristram Wymarks tolkning av den excentriske, alkoholiserade filmregissören Burke står för välkommen och avsiktlig komik.

Clare Louise Connolly (Regan) och Peter Bowles (fader Merrin) i The Exorcist

Manuset är hårt förankrat i 1973. Antydningar om att Regan kan ha blivit utnyttjad, eller att fader Karras måste konfrontera Regan för att göra upp med sina egna demoner kring omsorgssvikten av sin mor, viftas bort. Med sina 100 minuter utan paus är det en ganska traditionell, gammaldags pjäs som drar ut på tiden innan de sista tjugo minuterna av exorcism levereras. Jag fann den här föreställningen svår att betygsätta. Den når definitivt inte upp till den höga kvalitet som många andra pjäser i West End håller just nu, men den hamnar inte heller i kategorin "så dålig att den blir bra" – det är ingen magnifik flopp som folk kommer viska om i framtiden. Om du går dit för att bli skrämd, likt de i publiken som gav stående ovationer, så kommer du bli det. Och om du är som kvinnan som fick hjälpas ut ur salongen för att hon fortfarande skrattade hysteriskt åt djävulen, så kommer du bli underhållen. Jag misstänker dock att min recension inte spelar någon större roll, för den här showen kommer hitta sin publik. I slutändan vet man ju vad man får när man köpslår med djävulen.

BOKA BILJETTER TILL THE EXORCIST