RECENSION: The Ferryman, Royal Court ✭✭✭✭✭

The Ferryman

Royal Court

3 maj 2017

Fem stjärnor

Boka biljetter

Vid flera tillfällen i Jez Butterworths fenomenala nya pjäs The Ferryman talar karaktärerna om att "gå vidare", men hur mycket de än försöker lämna det förflutna bakom sig har det en tendens att göra sig påmint på de mest smärtsamma sätt. Berättelsen utspelar sig mot bakgrund av konflikten i Nordirland i början av 1980-talet och skildrar en stor, till synes lycklig familj där trauman och kriser lurar precis under ytan och hotar att rasera allt.

Quinn Carney, hans fru och deras sju barn lever i vad som verkar vara en lantlig idyll på en gård i County Armagh tillsammans med Quinns avlidne brors änka Caitlin, hennes tonårsson Oisin och en trio äldre släktingar. Vi får se dem sjunga, dansa och fira skörden medan de äldre delar med sig av nostalgiska kärlekshistorier. Som om inte detta vore hjärtevärmande nog finns där både levande kaniner, en gås och en distraherande söt liten bebis på scenen.

Men vi vet från första stund att ett hot hänger över dem. I öppningsscenen i Derry avslöjar en paramilitär republikansk ledare att kroppen efter Quinns bror Seamus har hittats mördad, begravd i en torvmosse sedan tio år tillbaka. Genom hot skickas familjen Carneys lokala präst hem för att varna Quinn; han får inte ge myndigheterna någon anledning att lägga skulden för dödsfallet på republikanerna.

Vi inser också att andra hot döljer sig under Carneys ”Lilla huset på prärien”-liknande tillvaro. Det framgår att Quinn och Caitlin står varandra närmare än vad svåger och svägerska bör göra, medan Quinns fru Mary tillbringar mesta tiden i sängen med en mystisk rad av influensaliknande sjukdomar. Dramat har också sitt eget skarpladdade vapen när vi får höra den rörande historien om den äldre faster Pats sedan länge obesvarade kärlek – ett återkommande tema i pjäsen – som avslutas med att hon har en pistol gömd i huset.

Under Sam Mendes regi blir produktionen djupt fängslande när han subtilt stegrar spänningen men samtidigt bjuder på många skratt. Pjäsen är rik på berättande, först genom de äldres minnen av svunna tider, men senare även genom den yngre generationens redogörelser för terroristaktiviteter. Folksägner spelar också en roll, främst genom faster Maggie Faraway som berättar om gamla irländska fékrig och de banshees som fortfarande hemsöker landet. Precis som i Butterworths tidigare publiksuccé Jerusalem skapas en suggestiv stämning som ger pjäsen en episk dimension.

Trots att faster Maggie Faraway har få repliker är hon en kraftfull gestalt, spelad av Bríd Brennan tillsammans med Des McAleer som den jovialiske farbror Pat och Dearbhla Molloy som den eldiga republikanska supportern faster Pat. Paddy Considine besitter ett lågmält stål som Quinn, en godhjärtad familjefar med dolda passioner och ett mörkt förflutet, medan Laura Donnelly är fantastisk som den sorgsna, rastlösa Caitlin. Genevieve O'Reilly är dämpat intensiv som Mary, en konstant påminnelse om att något är trasigt inom denna till synes perfekta familj.

Fra Fee, Niall Wright och Tom Glynn-Carney är briljanta som de äldre tonåringarna i spetsen för en stark ensemble av unga skådespelare som representerar familjen Carneys nästa generation. Vi ser hur deras oskuld redan hotas av sekterism och även om man kan hoppas att konflikten i Nordirland går mot en lösning, påminner pjäsen oss om att våld och passion orsakar sår som inte läks så lätt.

Spelas till den 20 maj på Royal Court och från den 20 juni till 7 oktober 2017 på Gielgud Theatre.

BOKA BILJETTER TILL THE FERRYMAN PÅ GIELGUD THEATRE