RECENSION: The First, Pit, Vault Festival, London ✭✭✭

Mark Ludmon recenserar The First, en ny pjäs av Barry McStay som nu spelas på Vault Festival 2020 på The Vaults i London.

Foto: Alessa Davison The First

Pit, Vault Festival, London

Tre stjärnor

Vault Festivals webbplats

År 1969, medan Apollo 11 närmade sig månen, förberedde president Richard Nixon ett tal för att hylla de astronauter som antogs omkomma vid landningen. Som bekant tog Neil Armstrong och Buzz Aldrin ”ett stort steg för mänskligheten” och återvände hem välbehållna, men denna kusliga lilla fotnot i historien har inspirerat Barry McStays nya pjäs. McStay rönte stora framgångar på förra årets Vault Festival med sin fladdermus-doftande kärlekshistoria Vespertilio.

Hans senaste verk, The First, utspelar sig i en nära framtid och flätar samman två historier kring den första bemannade rymdfärden till Mars. Astronauterna Rose och Simeon lever tätt inpå varandra i rymdskeppet och deras relation fördjupas ju mer de närmar sig den röda planeten. Precis som Mars förblir lockande men utom räckhåll, behåller de en professionell distans; Rose bearbetar ett uppbrott från sin trolovade och Simeon minns anonyma gay-dejter via Grindr. Hemma på jorden utvecklas gemenskapen mellan ett annat par trots olikheter lika djupa som rymden. Marcus, en konservativ svart amerikan, samarbetar med den liberala skotska manusförfattaren Alisha för att formulera ett tal åt presidenten i händelse av att Mars-expeditionen misslyckas. När händelseförloppet tar en dramatisk vändning tvingas båda paren att konfrontera både sina egna och varandras styrkor och brister.

Foto: Alessa Davison

Genom dessa två parallella berättelser bollar McStay med idéer om ras, kön, heroism, politik och mänsklig gemenskap, men ingen av trådarna tillåts riktigt landa, vilket ger pjäsen ett något spretigt intryck. Dock bjuds vi på två par vältecknade karaktärer, båda gestaltade med stark närvaro av Katrina Allen och Daniel Ward i regi av Emily Jenkins. I båda historierna uppvisar de ett samspel som antyder en potential för närhet, även när den verkar omöjlig.

Delyth Evans scenografi domineras av en glödande röd disk som representerar Mars, medan den klaustrofobiska miljön inuti rymdskeppet förkroppsligas av skådespelarna under ledning av rörelseinstruktören Mikey Brett. Tingying Dongs ljuddesign och Lucia Sánchez Roldáns ljussättning bidrar effektivt till stämningen. Även om pjäsen har svårt att fullt ut landa i sina filosofiska resonemang, är det ett ambitiöst försök att berätta en storslagen mänsklig historia.

Spelas på Vault Festival till och med den 16 februari 2020.