RECENSION: The Sorcerer's Apprentice, Southwark Playhouse Online

Ray Rackham recenserar den nya musikalen The Sorcerer's Apprentice som spelades in på Southwark Playhouse och som nu går att streama online.

Från vänster till höger, främre raden: Vicki Lee Taylor, Marc Pickering (Fabian Lydekker), Kayleigh Thadani. Från vänster till höger, bakre raden: Tom Bales och Ryan Pidgen. Foto: Geraint Lewis The Sorcerer's Apprentice - A New Musical

Southwark Playhouse - Streaming online

3 stjärnor

Se den nu

Med norrskenet som fond och med fokus på klyftan mellan strävan efter framsteg och effekten av oavsiktliga konsekvenser, utforskar The Sorcerer’s Apprentice hur en tillsynes distanserad far och dotter kan samarbeta för att rädda världen och samtidigt läka sin trasiga relation. Som ny musikal finns det mycket att hylla, men som ett "publikredo" stycke teater saknar föreställningen finess och präglas av det förhastade tillvägagångssätt vid streaming som börjat bli typiskt för dess hemvist, Southwark Playhouse.

Mary Moore (Eva Gottel) och David Thaxton (Johan Gottel). Foto: Geraint Lewis

Föreställningen har en uppenbart entusiastisk ensemble och ett utmärkt band. David Thaxtons Gottel och Dawn Hopes Lamia Lydekker tillför en rejäl tyngd till stycket, och båda leder en briljant ensemble. Nicola Blackman lyser som alltid upp scenen i varje karaktär hon porträtterar, vare sig det är den förnäma domaren eller den välmenande grannen, och tillsammans med Thaxton och Hope lyckas de grunda de delar av föreställningen som fungerar med en verklig känsla av klass. Som introduktion är Mary Moores vassa Eva en fröjd att skåda, och hon har – tillsammans med Thaxton – helt klart en del av det bästa materialet att jobba med. Resten av materialet håller dock tyvärr inte samma standard som den livliga ensemblen. Det är ett modigt kompositörsteam som döper en låt till MOTHER KNOWS BEST, när det redan finns en betydligt bättre låt med samma namn i familjemusikalsvärlden (även om Hopes sånginsats kan mäta sig med Donna Murphys i musikalfilmen Trassel).

Dawn Hope (Lamia Lydekker) och Marc Pickering (Fabian Lydekker). Foto: Geraint Lewis

Föreställningen balanserar på en knivsegg när det gäller rätt nivå av innerlighet, hoppfullhet och glöd; och lyckas nästan ro det i land. En eller två överdramatiska scener går hand i hand med inkastad komik som inte alltid landar rätt. Anakronistiska textrader skaver i en värld som annars utspelar sig i en sorts Lancashire-doftande svunnen tid som påminner om Whistle Down the Wind. När karaktärerna väl går samman för att lösa problemet de byggde upp i första akten, känns akt två nästan som en hyllning till Into The Woods. Vid ett annat tillfälle omringas Marc Pickerings hysteriskt roliga Fabian Lydekker av dansande hantlangare i ett nummer som för tankarna till Angela Lansburys paradnummer i Anyone Can Whistle. Allt känns lite väl bekant, som om vi har varit här förut.

Mary Moore (Eva Gottel) och Yazdan Qafouri (Erik Sondersson). Foto: Geraint Lewis

Det finns några vackra visuella element i produktionen, särskilt Anna Kelseys välgjorda kostymdesign, och Scarlet Wilderink har regisserat ett antal uppfinningsrika ögonblick med dockspel, vilket resulterar i imponerande fysisk teater som fångats väl på film. Sammanlagt bjuder den magi som visas upp på mycket nöje.

I slutändan är The Sorcerer’s Apprentice som familjeföreställning möjligen för invecklad för att hålla barnens intresse uppe, och den kulminerar i ett för långt och omusikaliskt ”vart går vi härifrån?”-parti som skriker efter att få sjungas igenom. Som Thaxtons Gottel sjunger: ”there’s magic in the air”, men den magin hade kanske kunnat realiseras bättre och mer fullständigt genom ytterligare workshops. The Sorcerer’s Apprentice har alla förutsättningar för att bli en fantastisk ny musikal, den har bara inte riktigt hittat sig själv ännu.