RECENSION: There She Goes, Headline Publishing ✭✭✭✭

Sarah Day recenserar Lynne Shelbys roman There She Goes, en del i serien The Theatreland.

There She Goes

Lynne Shelby

Headline Publishing Group

ISBN: 9781786156556 ”’Live-teater,’ sa Zac. ’Det är bara en grupp män och kvinnor som står på några träplankor i artificiellt ljus och säger ord skrivna av någon annan, och ändå kan de få en publik på tusentals människor att skratta eller gråta. Hur går det till?’” ’Vad jobbar du med?’ Jag vet inte vad jag bävar mest för: den här oundvikliga frågan när man träffar någon ny, eller mitt svar. ’Jag är skådespelerska’. Bortsett från känslan av imposter syndrome, vet alla som har upplevt detta att nästa sak som kommer ur den nya bekantskapens mun antingen är ’Har jag sett dig i något...?’ eller ’Wow! Vilket glamoröst liv du måste leva!’

Om du älskar teater, precis som så många i vår BritishTheatre.com-community, har du upplevt ljuset, kostymerna och magin från de röda sammetsstolarna i salongen. Lynne Shelbys bok There She Goes transporterar oss genom den fjärde väggen, som Alices spegelvägg, och reflekterar över hur livet som skådespelare faktiskt är genom den nyutexaminerade Julie Farrells ögon.

Boken är ärlig, och när jag först plockade upp den kände jag mig illa till mods. Var jag redo att läsa rubrikerna i mitt eget liv från de senaste sex åren, sida för sida?:

Öppna auditions med massvis av folk, köande utanför en dansstudio i regnet, ’golvet är jätteklibbigt’ (den fick mig att skratta!), att riskera våra ’muggel-jobb’ för en chans till en sista-minuten-provspelning, ta ett nummer – du får tillbaka ditt namn om du går vidare till en recall, och sen – givetvis – den nervösa väntan på ’Samtalet’. Betydelsen av detta ’Samtal’ var tydlig genom hela boken, skrivet med stor bokstav vid varje tillfälle. En fin detalj som antyder att det kommer från högre makter, vilket jag kan bekräfta från egen erfarenhet att det definitivt känns som.

Jag måste erkänna att jag hade svårt att smälta de första kapitlen på grund av sanningen i ovanstående. Eftersom jag tog examen för sex år sedan ville jag hoppa in i boken och skaka om vår hjältinna Julie, be henne komma ihåg att leva sitt liv också, annars kommer det att rusa förbi och allt du har att visa för det är en trasig baksida lår. Men när tempot skruvas upp vid en öppen casting för Julie var jag där och höll henne i handen, vände blad efter blad, recall efter recall och hoppades innerligt att hon skulle få rollen. Det är ett beroende, och när man väl fått smak på det kan man inte släppa taget.

Julie möter skådespelaren Zac Diaz vid en reklamfilms-casting där de får höra att de har ’absolut noll sexuell kemi’. Efter flera möten börjar deras relation växa, vilket bjuder på en förförisk intrig långt bortom teaterns värld. De som påstår att musikaler inte är något för dem för att ’folk inte bara brister ut i sång’ måste vara döda inombords. När Zacs och Julies relation utvecklas finns det ett ögonblick när Julie blir så överväldigad av känslor att hon måste hejda sig från att brista ut i sång, vilket är en riktigt rörande detalj från Lynne Shelby. Det påminde mig om ett ögonblick under mitt första år på utbildningen när Nigel Richards sa: ’Det finns inget som heter kärlekssång, bara ett utforskande av kärlek. Vi sjunger när orden inte räcker till’. Livet imiterar konsten; detta var ett minnesvärt ögonblick under min utbildning, liksom ett minnesvärt ögonblick för mig i den här boken. Läsaren hejar på deras relation såväl som deras framgång i branschen.

There She Goes berör också de hårdare sanningarna i vår bransch. Sådana som äntligen har kommit fram i pressen på senare tid – tack och lov. Nakenauditions. Det är ett känsligt ämne, men Shelby introducerar det med respekt och trots när en karaktär tackar nej till ett jobberbjudande som hon inte kände sig bekväm med. Ett till oss, noll till rovdjuren.

Är jag förvånad över att en nyutexaminerad skådespelare utan erfarenhet lyckas så bra på en öppen casting för en helt ny musikal? Eller att så många skådespelare med agenter gick på den öppna castingen utan att nämna något om att försöka bli sedda privat via sin agent? Det är orealistiskt, men jag antar inte helt ohört. Kanske kunde detta ha berörts lite mer i boken; det faktum att talang och hårt arbete ibland faktiskt inte räcker till. Du kan gå på hur många dansklasser på ’Limelight’ som

plånboken tillåter, men verkligheten är att de flesta dörrar öppnas av en agent nuförtiden, såvida du inte skapar arbetet själv – en annan väg som kunde ha utforskats.

There She Goes målar upp en riktigt tydlig bild av teatervärlden och gör mig förväntansfull inför att teatern ska återvända. Om du letar efter något som kan fylla tomrummet medan vi tålmodigt väntar, så är det här boken för dig.

KÖP ETT EXEMPLAR AV THERE SHE GOES