RECENSION: Trojan Horse, Leeds Playhouse ✭✭✭✭✭

Jonathan Hall recenserar Lung Theatre Companys uppsättning av Trojan Horse, som valdes för att återinviga Leeds Playhouse efter dess renovering.

Foto: The Other Richard Trojan Horse

Leeds Playhouse

5 stjärnor

Leeds Playhouse hemsida

'Trojan Horse', skapad av dokumentärteaterkompaniet Lung Theatre, är öppningsföreställningen på det nyrenoverade Leeds Playhouse som kostat miljontals pund. Pjäsen lämnade mig engagerad, utmanad och ifrågasättande mot världen omkring mig – precis den känsla jag förväntar mig efter ett starkt stycke dramatik. Dramat berättar den fullständiga historien – i motsats till vad som rapporterades i media – om ”Trojan Horse”-skandalen 2014, dess utredning och de förhör som följde när ett antal skolor i Birmingham misstänktes och anklagades för att pracka på sina elever extremistiska muslimska ideologier. Katalysatorn för dessa misstankar var ett högst tvivelaktigt brev som hävdade att vissa skolor var ute efter att indoktrinera sina elever, vilket kastade ett dystert ljus över vad som kan ses som förklarliga kulturkrockar. Brevet råkade gå helt i linje med Michael Goves åsikter från hans bok från 2006 om det upplevda ”islamiska hotet”; vid tiden för brevet var nämnde Gove utbildningsminister.

Foto: The Other Richard

När han blev medveten om vad som pågick följde en serie brutala OFSTED-inspektioner för att hitta bevis som stödde dessa alltmer vilda spekulationer. Den efterföljande utredningen och mediestormen påminde inte så lite om McCarthys häxjakter mot så kallade kommunister i 1950-talets USA och har lagt till ett störande kapitel till fenomenet ”falska nyheter”. Det är en komplex och vindlande historia som lätt skulle kunna tappa sin publik, särskilt med tanke på att själva pjäsen har vävts samman av över 200 dokument och intervjuer.

Foto: The Other Richard

Att berätta en så labyrintisk historia hämtad från så många olika källor är ingen liten bedrift, men författarna Helen Monk och Matt Woodhead har lyckats briljant med att skapa ett vasst, frågvisst manus som aldrig tappar fart. Det förverkligas med energi av en ensemble på fem skådespelare som, under Woodheads hängivna regi, gör fantasifull användning av bakprojektioner och fem skolbänkar för att skapa berättelsens olika landskap. Skådespelarna var allesammans fantastiska när de gav liv åt människor från båda sidor av historien som fångats i stormen; för mig utmärkte sig särskilt Mustafa Chaudhry som en driven skolstyrelsemedlem och Gurkiran Kaur som en kluven elev – båda på sitt sätt offer för händelserna.

Foto: The Other Richard

Produktionen kunde knappast vara mer aktuell, vilket känns oroväckande. Jag såg föreställningen samma dag som den brittiska premiärministern tycktes normalisera vissa högst tveksamma termer för ett utträde ur EU, och då vår lokala skola – oroad över sin egen förestående OFSTED-inspektion – skyndsamt lanserade en egen läroplan om ”Great British values”. När landets ledare tycks normalisera ett vredens språk, och när åttaåringar får lära sig att skandera ord som ”demokrati” och ”tolerans”, då vet man att något är allvarligt fel i nationen.

Varje öppningsföreställning på en ny eller återlanserad scen är mer än bara en fristående pjäs; det är en programförklaring för scenens syfte och framtid. När jag ser nutida problematik utforskas på ett så spännande och energiskt sätt av en pjäs som utvecklats på just den teatern, då vet man att det är en plats som är viktig och relevant i dessa oroliga tider.