RECENSION: Unprecedented, BBC iPlayer ✭✭✭✭✭

Paul T Davies recenserar Headlongs Unprecedented, skapad tillsammans med Century Films för BBC och tillgänglig nu på iPlayer.

Unprecedented.

BBC4 iPlayer

5 stjärnor

Vissa bekanta till mig drar sig för att titta på "för mycket" teater online och hävdar att det levande mötet är så avgörande att de tänker vänta tills teatersalongerna öppnar igen. Det stämmer förvisso att inget helt kan ersätta upplevelsen av att sitta i en publik och se scenkonst live, men neka inte dig själv att ta del av det imponerande arbete som nu börjar etableras digitalt. Främst bland dessa är Headlongs Unprecedented, skapad tillsammans med Century Films för BBC Arts och nu tillgänglig på iPlayer. Ett imponerande urval av dramatiker och över 50 skådespelare har skapat fem avsnitt som huvudsakligen består av tre tiominuterspjäser. Koncipierade, skrivna, filmade och producerade under lockdown – här finns något för alla.

Serien får en flygande start med det första avsnittet och pjäsen Viral, skriven av James Graham – en dramatiker som verkligen är i ropet just nu efter TV-versionen av Quiz och National Theatres streaming av This House. Här ger han autentiska röster åt tre tonårskillar som slipper göra sina A-levels (motsvarande studentexamen) eftersom skolan är stängd, och som istället försöker skapa nästa virala trend. Det finns ett fint ögonblick när en av killarna kommer ut som bisexual och de andra två redan vet om det, och ger honom sitt stöd. Penny av Charlene James Ray framförs vackert av Lennie James i rollen som en hemlös man som nu inkvarterats i ett hotellrum, förtvivlat längtande efter att få prata med Penny – som visar sig vara hans hund. Han reflekterar över att det krävdes en pandemi för att samhället skulle bry sig om de hemlösa, och han vet att hans liv är betydligt mer komplicerat än att bara ha tak över huvudet. Going Forward av John Connelly skildrar ett teammöte där chefen behöver få med sig goda nyheter till sitt nästa "mycket viktiga" möte. Om deltagarna inte kan leverera positiva besked blir de helt enkelt bortkopplade – en skarp kommentar till hur de dagliga pressbriefingarna har vinklats och kontrollerats.

Andra höjdpunkter är den fantastiska Sue Johnston i Everybody’s Talking av Chloe Moss (avsnitt 5). Hon spelar en mor som nyligen förlorat sin man, vars tre döttrar bombarderar henne med digitala pilatesklasser, recept och målarkurser – allt de tror ska hjälpa mot hennes ensamhet. Men deras omtanke blir övermäktig, och Johnston stänger tyst ner laptopen i behov av att få sörja i fred. Duncan McMillans Grounded (avsnitt 3) vänder skickligt på förväntningarna när den stressade dottern Liz förtvivlar över sina föräldrars lättsinniga inställning till viruset och försöker ge dem utegångsförbud. Med allt från vardagsdramatik till en skräckfilm i miniformat i Central Hill gör seriens mångfald varje enskild del värd att se.

Jag tyckte att pjäserna var mest effektiva när rollistan var mer begränsad. House Party av April De Angelis har för många karaktärer och blir lite kaotisk, precis som en onlinefest kan vara, vilket gör att vi inte hinner lära känna dem ordentligt. Och även om jag beundrade Going Forward så säger vissa skådespelare knappt något, även om de på ett vackert sätt förmedlar sitt obehag inför chefens mobbning. Med det sagt är detta en djupt genomtänkt, effektiv och underhållande respons på pandemin. Den använder skickligt den teknik som de flesta av oss knappt kände till för tre månader sedan för att börja berätta och arkivera historien om vårt coronadrabbade land.