Det allra bästa från 2023 – Paul T Davies

Paul T Davies blickar tillbaka på sina favoriter från teateråret 2023

2023 kändes som året då teatern äntligen cementerade sin återkomst efter pandemin. Ute i West End fanns det verkligen gott om pjäser och musikaler som kändes speciella, med skådespelare i toppklass som bjöd på riktig "evenemangsteater". (Tillsammans med svindlande biljettpriser, ett ämne som diskuterades flitigt på båda sidor av scenkanten). Jag har sannerligen njutit av mitt år som recensent och bokat in en hel del otrolig teater! Här är min topp tio-lista.

Ensemblen i Operation Mincemeat. Foto: Matt Crockett OPERATION MINCEMEAT

Det här är legendariskt. Den utvecklades på en liten frigruppsscen, landade slutligen i West End och den är helt fantastisk! En enormt talangfull ensemble på fem personer växlar mellan flera roller med en enkelhet och skicklighet som är beundransvärd när de berättar denna unika historia om krigsspionage. Den fick mig att gråta av skratt, för att i nästa stund gråta över den vackra sprängkraften och känsligheten i manus. Jag har redan sett den igen, och du kommer också vilja se den mer än en gång!

RECENSION: Operation Mincemeat, Fortune Theatre ✭✭✭✭✭ (BritishTheatre.com)

Rachel Wooding (Rose) och Robert Lonsdale (Harry). Foto: Johan Persson STANDING AT THE SKY’S EDGE Det hör till ovanligheterna att jag har två musikaler i topp på min lista, men det har varit ett fantastiskt år för National Theatre – min ÅRETS TEATER. Efter att ha flyttats från Sheffield är denna musikal en triumf för den brittiska arbetarklassens historia, berättad genom Richard Hawleys musik. En lägenhet i Park Hill Estate i Sheffield, tre tidszoner (1960, 1989 och 2015) och en storslagen historia om hopp, förtvivlan och överlevnad berättad genom de som bor där. Den är episk och jag längtar efter dess återkomst till West End! RECENSION: Standing At The Sky's Edge, National Theatre ✭✭✭✭✭ (BritishTheatre.com)

Callum Scott Howells och Rosie Sheehy. Foto: Marc Brenner ROMEO AND JULIE

Ytterligare en samproduktion från National Theatre, denna gång med Cardiffs Sherman Theatre. Gary Owen arbetar om Shakespeares klassiska drama om sociala klyftor till en berättelse om en ensamstående pappa som möter en tjej på väg bort från deras hemort. Med föredömliga rollprestationer lyckades den universella berättelsen lyfta pjäsen bortom stadsdelen Splott, samtidigt som den skickligt förblev fast förankrad i det området av Cardiff. Ännu en triumferande arbetarklasshistoria.

RECENSION: Romeo and Julie, National Theatre ✭✭✭✭✭ (BritishTheatre.com)

Ensemblen i Häxjakten. Foto: Brinkhooff Moegenburg THE CRUCIBLE

Jag ber inte om ursäkt för ännu en produktion från National Theatre – det här var årets bästa nyuppsättning. Lynsey Turners majestätiska version genljöd av brådska, där viskningar om häxeri speglade förtalet i vår tids sociala medier-värld, utan att skriva om ett ord i texten. Och det regnade!

RECENSION: The Crucible, Gielgud Theatre London ✭✭✭✭✭ (BritishTheatre.com)

Foto: Tommy Ga-Ken Wan THE GRAND OLD OPERA HOUSE HOTEL

Edinburgh Fringe Festival var sin vana trogen en överväldigande, underbar och tröttsam upplevelse, men helt klart värd det för pärlor som denna! Opera på Traverse Theatre är en sällsynt upplevelse, men en som fick mitt hjärta att svämma över av glädje!

RECENSION: The Grand Old Opera House Hotel, Traverse Theatre, Edinburgh Fringe ✭✭✭✭✭ (BritishTheatre.com)

Foto: Marc Brenner THE FATHER AND THE ASSASSIN

Tillbaka till National Theatre för den bästa historiska pjäsen jag såg i år. Berättelsen om Gandhis mördare, Nathuram Godse, lärde mig mycket och bar fram en enastående huvudrollsprestation av Hiran Abeysekera. Den visade också att regissörer äntligen har övervunnit "förbannelsen" med nyskrivna pjäser på den enorma Olivier-scenen; det hela flöt på vackert.

RECENSION: The Father and the Assassin, National Theatre ✭✭✭✭✭ (BritishTheatre.com)

REY CAMOY (COLCHESTER FRINGE FESTIVAL)

Jag tror aldrig att jag har placerat ett dansverk så högt tidigare, men vi i Colchester har sådan tur som har en växande Fringe-festival med gästande kompanier från Japan. Detta verk om konstnären Rey Camoy, okänd utanför Japan, var vackert och fängslande och dröjer sig kvar i minnet.

RECENSION: Rey Camoy, Colchester Fringe Festival ✭✭✭✭✭ (BritishTheatre.com)

MY DAD WEARS A DRESS (EDINBURGH FESTIVAL FRINGE)

Precis vad Fringe ska handla om: Maria Telnikoffs bedårande stycke om att växa upp med en pappa som är transvestit var en fröjd. Som en naturlig komiker ägde hon scenen med sin berättelse, och den stannade kvar hos mig långt efter att festivalen var slut.

RECENSION: My Dad Wears A Dress, Underbelly Cowgate, Edinburgh Fringe ✭✭✭✭✭ (BritishTheatre.com)

ARE YOU LOVIN’ IT? (COLCHESTER FRINGE FESTIVAL)

Konstig, helknäpp och alldeles underbar – denna bitande satir om globaliseringen av matkedjor var en fröjd, med suverän interaktion med publiken!

RECENSION: Are You Lovin' It?, Colchester Fringe Festival ✭✭✭✭✭ (BritishTheatre.com)

Laura Medforth (Mamma), Bertie Caplan (Luke), Richard David Caine (Pappa) och ensemblen. Foto: Marc Brenner THE WITCHES

Ett sent tillskott på listan, men jag njöt verkligen av National Theatres nya musikal. Med lite finjusteringar kan den mycket väl bli den rival till Matilda som vi alla har väntat på!

RECENSION: The Witches, National Theatre ✭✭✭✭✭ (BritishTheatre.com)

Det här var föreställningarna jag hade turen att recensera. Utöver dessa tyckte jag att produktionerna Brokeback Mountain på @sohoplace, Linje Lusta (med Paul Mescal och Patsy Ferron i årets rollprestationer), A Little Life (även om det var ett uthållighetstest), The Motive and the Cue (som nu spelas i West End) och National Theatres Dancing at Lughnasa var enastående.

2024 bjuder på många lockande produktioner i spelschemat! Låt oss hoppas att de lever upp till förväntningarna. Varama lyckönskningar om ett tryggt, friskt och underbart nytt år!