The Duchess Theatre slog upp sina portar den 25 november 1929 med Hubert Griffiths pjäs Tunnel Trench. För att utnyttja den begränsade tomten på bästa sätt – det är nämligen en av West Ends minsta teatrar med en klassisk tittskåpsscen – valde man att bygga parketten under gatunivå. Dess nästa uppsättning, The Intimate Revue, innehar det tveksamma rekordet för kortaste speltid i West Ends historia efter att ridån gått ner permanent redan innan premiärföreställningen hunnit avslutas. År 1934 tog J.B. Priestley plats i teaterns ledning och satte upp sina egna hyllade verk Eden End, Cornelius och Time and the Conways. En av teaterns mest legendariska produktioner var Noël Cowards Blithe Spirit (Min fru går igen), som flyttades hit från Piccadilly Theatre 1942 och spelades hela 1 997 gånger. Under många år framöver varvades nyskrivna verk med framgångsrika gästspel. Efter succéer som Pinters The Caretaker (Fastighetsskötaren, 1960) och Bill Naughtons Alfie (1963), välkomnade teatern publikfavoriten Boeing Boeing 1965, som blev kvar i två år, samt Oh! Calcutta! som flyttade in från Royalty Theatre och spelades mellan 1974 och 1980. Under 1990-talet fortsatte framgångarna med populära gästspel som Run for Your Wife (Kuta och kör), som här avslutade det sista året av sin nio år långa sejour, samt National Theatres uppsättningar av Copenhagen (1999) och Blue/Orange (2001). Idag är teatern fortfarande en levande scen för både nypremiärer och hyllade nyuppsättningar, samtidigt som den fortsätter vara en eftertraktad scen för turnéer, senast med Chichester Festival Theatres uppsättning av The Resistible Rise of Arturo Ui (Arturo Ui).