INTERVJU: Dean Chisnall om rollen som Shrek

Dean Chisnall som Shrek Dean Chisnall spelar just nu titelrollen i Shrek The Musical på turné runt om i Storbritannien. Det är en roll som har varit en stor del av hans liv under en längre tid nu. Douglas Mayo utforskade utmaningarna med att ta sig an rollen och insåg att det inte är helt lätt att vara grön! Hur länge har du spelat rollen som Shrek?

När jag har avslutat min vända i föreställningen nu i februari kommer jag ha gjort rollen i fem år. Det var ett kort uppehåll mellan West End och turnén, men jag tror att jag har haft det där gröna kletet i ansiktet ungefär tusen gånger vid det här laget! Det är bäst att man inte tänker på det, men jag kan inte klaga.

Hur kändes det första gången du gick upp på scenen som Shrek?

Jag var understudy för rollen i West End under de första tolv månaderna (jag spelade en gris i ensemblen och diverse andra karaktärer) och jag blev inkastad i sista minuten på Theatre Royal Drury Lane. Brandlarmet gick och tvåtusen i publiken var tvungna att utrymma. Samtidigt tappade Nigel Lindsay rösten (han borde egentligen inte ha gått på och hade kämpat under föreställningen), så jag fick veta att jag skulle gå på som Shrek mitt under larmet. Det var förmodligen en av de mest skrämmande upplevelserna i mitt liv, men jag tog mig igenom det – jag hade gjort min hemläxa så det gick bra.

Hur förbereder du dig för rollen varje dag?

De flesta inser nog inte vilket förarbete som krävs för att bli Shrek inför varje föreställning. Jag kommer till teatern vid 16-tiden varje dag och har en två timmar lång sminksittning (se nedan), följt av röstuppvärmning. Sedan tar kostymen ytterligare en halvtimme att få på sig, så hela processen att skapa Shrek tar ungefär 2,5 timmar. Det är det som är mest utmattande egentligen, att behålla fokus och energin under de där timmarna.

Vi vet ju att du befinner dig där inne i den tjocka dräkten någonstans. Måste du som skådespelare kompensera eller överdriva för att nå ut genom allt smink?

När jag är Shrek rör jag mig på ett annat sätt och för mig annorlunda. Det är väldigt olikt mig som privatpersonen Dean. Det blir otroligt varmt inuti dräkten; man når liksom kokpunkten precis innan slutet av första akten och sedan hänger man bara med resten av showen.

Har du något favoritögonblick i föreställningen? Det har jag. Det är ett gripande och vackert ögonblick precis innan slutet av första akten när han sjunger en låt som heter Who I’d Be. I den låten blottar Shrek – för första och förmodligen enda gången innan vi ser honom vid bröllopet – sin själ och inser att han skulle vilja vara, kanske inte nödvändigtvis normal, men han inser vad han går miste om i livet. Han öppnar upp sig för första gången, och när ridån går ner efter det hänger allt i luften. Det är en fantastiskt välskriven låt. Föreställningen handlar mycket om att inte leva upp till förväntningar och att vara en individ. Vad får ni för respons från publiken? Snappar de upp budskapet?

Utan tvekan. Det överraskar folk som inte förväntat sig det djupet. När man ser filmen sveps man med och får sig ett gott skratt, men jag tycker att musikalen är mer rörande och har ett starkare budskap. Det är okej att vara annorlunda. Vi lever i en väldigt utseendefixerad värld, och publiken får här en uppfriskande berättelse. När vi når numret Freak Flag i slutet av andra akten blir de helt galna. Efteråt är folk genuint berörda och berättar att deras barn har lärt sig en läxa om tolerans och att det är okej att sticka ut.

Dean Chisnall, Bronte Barbe och Idriss Kargbo. Foto: Helen Maybanks

Helt ärligt är anledningen till att jag fortfarande spelar rollen efter fem år att den är så oerhört underhållande. Ibland nästan mer för de vuxna än för barnen enligt min mening, tack vare humorn, och den är inte det minsta stötande. Barnen kommer hit, har jätteroligt och får se en nio meter lång drake, medan de vuxna sveps med i de andra lagren, men alla tar till sig samma budskap. Det är verkligen fint att få en så positiv reaktion.

Du kommer från Ormskirk och jag har hört dig berätta tidigare om hur du började med skådespeleri. Har du några råd till unga personer som drömmer om en karriär på scen?

Jag visste ingenting om branschen om jag ska vara ärlig. Det jag gjorde var att engagera mig i så mycket jag bara kunde, och det är egentligen det enda rådet jag kan ge. Var med i skolpjäsen eller en lokal amatörteatergrupp, det behöver inte vara något stort. Med åldern insåg jag att jag faktiskt ville ge det här ett seriöst försök. Jag kom till skådespeleriet ganska sent när jag flyttade till London och började; jag var tjugo. Men det finns inget rätt eller fel sätt, det är aldrig för sent. Följ din dröm och det du vill göra så kommer du dit, men det krävs hårt arbete. Det är den brasklapp jag alltid lägger till. Jag tror inte folk tror att det är lätt, men de kanske tror att det är lättare än vad det faktiskt är... och det är det absolut inte.

Du har spelat en rad olika roller, från Gary Barlow i Never Forget till Shrek. Har du någon favorit? Det är jättesvårt att jämföra. Never Forget och Shrek är väldigt olika föreställningar och jag hade turen att få spela huvudrollen i båda. Jag hade sjukt kul när jag spelade Gary Barlow i Never Forget, det var verkligen en höjdare. Publikresponsen var fantastisk, men Shrek är något helt annat. Om man ska vara ärlig är Shrek inte heller en helt traditionell musikal, så att välja en favorit mellan de två är svårt. Det är alltid speciellt med sin första roll, men att få spela titelrollen på Drury Lane är något alldeles extra. Jag kan inte välja, men jag vet att jag har haft en otrolig tur. Jag har varit ute i arbetslivet i drygt tio år nu och fått göra fantastiska saker.

När jag gick ut scenskolan var jag orolig att jag aldrig skulle få jobb, och sedan fann jag mig själv spela popstjärna och därefter ett stort fett träskmonster. Jag sitter ofta och undrar hur det egentligen gick till. Det finns en mening med allt, även om jag inte har listat ut vad den är än – det är ett väldigt märkligt liv.

Shrek fortsätter sin turné i Storbritannien. Läs mer här.

https://www.youtube.com/watch?v=SVwSDCQD2qc