RECENSION: East, King's Head Theatre ✭✭✭✭

East

King's Head Theatre

Fyra stjärnor

Boka nu Det har gått 43 år sedan Steven Berkoff stormade upp på scenen med sin pjäs East. Produktionsbolaget Atticist har nu satt upp den på nytt på King's Head Theatre, tillbaka där den en gång hade sin Londonpremiär, och lyckas ingjuta en fräschör och vitalitet som tydligt visar varför den slog ner som en bomb när det begav sig.

Pjäsen är en elegi över Londons East End – ett kalejdoskop över en familj och deras vänner, med fokus på de två killarna Mike och Les. Tidsperioden flyter samman – det skulle kunna vara 70-talets punkscen, det svängiga 60-talet, efterkrigstidens 50-tal eller, när man ser den idag, till och med 2018. Genom en rad vinjetter och monologer får vi följa arbetarklasslivet i London; från jobb i en billig herrekipering till att äta hjärtmusslor vid havet i Southend eller gå på raggning på danspalats. Allt gestaltas skickligt med hjälp av Anna Lewis mångsidiga scenografi bestående av stolar och träplankor.

Föreställningen genomsyras av poserande machokultur och manligt våld, främst genom det brutala språket men även i det koreograferade slagsmål som inleder pjäsen. Poesin i Berkoffs text lyser verkligen igenom i den här uppsättningen, där cockney-slang och svordomar blandas med vers och bildspråk i Shakespeares anda, inklusive ett flertal direkta citat.

James Craze som Mike – Berkoffs egen roll i originaluppsättningen – och Jack Condon som Les imponerar stort, särskilt i sin förståelse för Berkoffs stil och de briljanta monologerna. De är helt trovärdiga som slipade cockney-grabbar som driver mellan återvändsgrändsjobb, tjejer och gatuslagsmål, tillsammans med Boadicea Ricketts som Mikes flirtiga flickvän Sylv. Russell Barnett, i rollen som Mikes pappa Fred, känns som hämtad direkt från en pub på Commercial Street; full av sentimental nostalgi för sina gamla kvarter men samtidigt aggressivt antisemitisk och misogyn. Debra Penny är lika vass som frun Doris, som bistert uthärdar äktenskapet med en bufflig make medan hon hopplöst drömmer om ett bättre liv.

Musiken är en lika viktig del av berättelsen. Kapellmästaren och pianisten Carol Arnopp ackompanjerar ensemblen på det gamla pianot med klassiska East End-publåtar som "Roll Out the Barrel", "Any Old Iron" och "I’ve Got a Lovely Bunch of Coconuts". Det förstärker känslan av en försvunnen värld fylld av sentimentalitet, tydligast i en gripande, lågmäld version av Flanagan & Allens "Underneath the Arches", som påminner oss om att komikerduons signaturmelodi faktiskt handlar om hemlöshet på Londons gator.

Trots tidsmarkörerna kan East fortfarande både chocka och överraska. I Jessica Lazars strama regi, med rörelseinstruktioner av Yvan Karlsson, bjuds vi på en elektrifierande resa genom livet i East End – minst lika spännande som en tur i bergochdalbanan på piren i Southend.

Spelas till och med den 3 februari 2018

Foton: Marc Brenner

BOKA BILJETTER TILL EAST PÅ KINGS HEAD THEATRE