RECENSION: Horse Country, Headgate Theatre Colchester ✭✭✭

Paul T Davies recenserar Horse Country som presenteras av Flying Bridge Theatre på Headgate Theatre i Colchester.

Horse Country.

Headgate Theatre, Colchester.

15/2/21

3 stjärnor

Headgate Theatre Website

I denna uppsättning av Flying Bridge Theatre, en del av Colchester Fringe Encore, vilar Samuel Becketts skugga tungt. Det är både en välsignelse och en förbannelse att Becketts geni har influerat så många författare, och C J Hopkins manus väjer inte för jämförelser med I väntan på Godot. På en nästintill tom scen samtalar Sam och Bob, drar skämt, kommenterar "hästlandet" (USA) och bryter regelbundet den fjärde väggen. I Godot dyker åtminstone tre andra karaktärer upp som avbryter handlingen och erbjuder en potential för förändring. Här lyckas Hopkins manus med det unika konststycket att röra sig framåt på en platå och samtidigt gå runt i cirklar.

Det är en frustrerande teaterupplevelse, inte minst för att pjäsen är briljant framförd. Daniel Llewellyn-Williams och Michael Edwards kastar den verbala gymnastiken mellan varandra utan minsta ansträngning. Till en början verkar pjäsen utspela sig under den vilda västern-eran, men den förvandlas snabbt till en skildring av amerikansk historia, inklusive de senaste årens högerextrema strömningar. Fångade i ett limbo pratar de mycket om frihet samtidigt som de visar hur lite av den varan folk faktiskt har, och om valmöjligheter där inga finns. Då och då gnuggar de sig om hakan och påminner oss om att vi bara ser på en pjäs. Problemet med det greppet är, enligt mig, att jag slutar titta på karaktärerna och bara ser skådespelare som agerar, vilket blir lite tröttsamt efter ett tag. Det är den typen av pjäs som ser ut att vara roligare för skådespelarna än för publiken.

Det finns ett fint surrealistiskt drag i stycket, och antydningar om att de kan ha mördat någon eller varit med om en bilolycka. Regin står Mark Bell för, känd från The Play That Goes Wrong, men här känns regin något statisk, med undantag för ett ögonblick av energi och våld som verkligen sticker ut. För att vara rättvis mot verket så dröjer det sig kvar i tanken efteråt och förtjänar att analyseras. Representerar till exempel Sam självaste Uncle Sam? Är den svårfångade ruter nio symbolen för jakten på materiellt överflöd? (Jag tror det). Om den sortens teater tilltalar dig, då är detta föreställningen för dig.