RECENSION: Misfits, The Queens Theatre, Hornchurch online ✭✭✭✭

Paul T Davies recenserar Misfits – fyra berättelser skrivna av fyra dramatiker som presenteras som en del av Queen's Theatre, Hornchurchs 'Essex On Stage'-säsong.

Anne Odeke i Misfits. Foto: Zbigniew Kotliewicz Misfits

Queens Theatre, Hornchurch

Streamas online till den 22 november 2020

4 stjärnor

Se den nu

Misfits har växt fram som en del av teaterns 'Essex On Stage'-säsong och består av fyra berättelser, skrivna av fyra olika dramatiker, som vävts samman för att fånga Essex-bornas sanna väsen. Det är ett grevskap som har fått utstå många negativa stereotyper, inte minst tack vare en viss "reality"-serie, men här når författarna och skådespelarna in till hjärtat och humaniteten i livet i Essex. Deras historier är djupt förankrade i regionen men samtidigt universella, och framförs av en enormt energisk och talangfull ensemble som drar oss rakt in i sina världar. Trots att berättelserna är fristående finns det ekon mellan dem, där musiken ofta fungerar som den gnista som väcker minnen till liv.

Mona Goodwin i Misfits. Foto: Zbigniew Kotkiewicz

I Sadie Hasslers 'Everybody Get’s Born' ska Daisy föda barn och hon inser att historien håller på att upprepa sig. När hon blickar tillbaka till 1978, då hennes mamma spelade i ett rockband, minns hon sin uppväxt i levande färger; hon märkte aldrig att de var fattiga eftersom kärleken från hennes ensamstående mamma var så stark. Nu står hon själv inför att bli ensamstående mor, och Gemma Salters vackra rollprestation tar oss genom paniken vid förlossningen, behovet av sin mamma och framför allt den kärlek som finns inom en familj. Fiza, huvudkaraktären i Guleraana Mirs pjäs, är tillbaka hos sina föräldrar under svåra omständigheter. När hon öppnar en låda räcks hennes förflutna över till henne och hon minns sin ungdoms klubbkvällar på Essex legendariska uteställen. Samtidigt som hon undviker den stundande klassträffen, som uppenbarligen arrangerats av någon som lyckats i livet, börjar hon gräva djupt och acceptera sitt förflutna i ett stycke som, likt allt skrivande här, klingar av äkthet.

Thomas Coombes, Anne Odeke, Mona Goodwin och Gemma Salter i Misfits. Foto: Zbigniew Kotkiewicz

I Kenny Emsons suveräna 'Never Never Land' möter vi Richard i Manchester, den tidigare Essex-rebelllen känd som Tag, som via en jukebox slungas tillbaka genom sina minnen till den sista utekvällen med grabbarna 1998 – kvällen innan han lämnar allt för universitetet. Det finns ett tomt säte i bilen som ingen sitter på, ett monument över en förlorad vän, och denna sista natt sjuder av utmaningar. En utmärkt insats av Thomas Coombes skalar av Tags försvar när han inser att man aldrig riktigt lämnar sitt hem, och Emson lyckas som alltid skapa poesi och kärlek av motortrafikleder och bensinmackar. Min personliga favorit är dock 'The Essex Princess', skriven och framförd av Anne Odeke; en fiktiv skildring av den föga kända svarta vinnaren av Miss Southend 1908. Det är humoristiskt, kraftfullt och skildrar den ofta bortglömda historien om svarta kvinnor i Essex – ett hoppingivande och starkt verk. Det måste ha varit märkligt för skådespelarna att spela för en tom salong, men deras energi sprakar över tvåmetersavståndet och de levererar som om det vore fullsatt.

Det är en eloge till regissörerna Douglas Rintoul och Emma Baggott att övergångarna fungerar så sömlöst när vi rör oss mellan berättelserna för att skapa en pjäs om familj, kärlek, exil och framför allt identitet. Det är också ett hedersbetyg för Queen’s Theatre att ett första beställningsverk från Odeke kan stå så stadigt bredvid prisbelönta dramatiker. Med en kärleksfull känga mot de mer "fina" delarna av norra Essex (inklusive Colchester), hyllar pjäsen sin regionala identitet med en kaxighet som ibland vacklar när livet slår tillbaka, men som alltid sjuder av stolthet. Hatten av för hela teamet som skapat en så stark livestreamad upplevelse.

BOKA BILJETTER TILL MISFITS ONLINE