RECENSION: Rags på Park Theatre i London ✭✭✭✭

Danny Coleman-Cooke recenserar musikalen Rags som nu spelas på Park Theatre i London efter succén på Manchester’s Hope Mill Theatre.

Martha Kirby, Dave Willetts, Jude Muir och Carolyn Maitland. Foto: Pamela Raith Rags

Park Theatre

14 januari 2020

4 stjärnor

Boka biljetter

Musikalen Rags har haft fler liv än en katt (djuret, inte musikalen); den har omarbetats så många gånger att den är nästan oigenkännlig från den uppsättning som lades ner efter bara fyra föreställningar på Broadway 1986.

Denna senaste version har flyttat till London från Hope Mill Theatre i Manchester, en teater som snabbt håller på att bygga upp ett fantastiskt rykte för sina kreativa och spännande nyuppsättningar av mindre kända musikaler.

Martha Kirby (Bella), Carolyn Maitland (Rebecca) i Rags. Foto: Pamela Raith

Föreställningen berättar historien om den rysk-judiska immigranten Rebecca, som anländer till New York tillsammans med sin unga son, helt utan pengar eller tak över huvudet. Hon tas om hand av en annan judisk familj och lyckas snabbt skapa sig ett liv tack vare sin begåvning för att sy glamorösa klänningar åt kunderna i de rikare delarna av stan. Hon tvingas dock snart fatta svåra beslut om sin identitet och huruvida hon är beredd att sätta sin egen framgång före de människor som gav henne tak över huvudet och en fristad.

Inget av detta är särskilt originellt; berättelser om den "amerikanska drömmen" och den kulturella smältdegeln har varit ett fundament inom amerikansk film, teater och musik i generationer. Berättelsen känns dock högst aktuell i en tid då USA i allt högre grad stänger sina dörrar för nyanlända, och där uttryck som "åk tillbaka dit du kom ifrån" regelbundet hörs från Vita huset.

Ensemblen i Rags. Foto: Pamela Raith

Musiken, precis som karaktärerna, utgör en genuin smältdegel med influenser som sträcker sig från östeuropeiska toner till jazz. Den är livlig och färgstark, och refrängen i "Greenhorns" var tillräckligt medryckande för att sitta kvar i huvudet i flera dagar efteråt.

Manuset lutar ibland åt det lite väl sentimentala och sockersöta, men som väl är är skådespelarinsatserna tillräckligt starka för att överbrygga dessa svackor.

Särskilt utmärkande var West End-veteranen Dave Willets i rollen som patriarken Avram, samt Jeremy Rose som hans bror Jack. De levererade varje replik och kommentar med en perfekt tajming som fick det att se lekande lätt ut.

Ensemblen i Rags. Foto: Pamela Raith

Carolyn Maitland var lysande i huvudrollen som Rebecca, medan de unga älskande Ben (Oisin Nolan-Power) och Bella (Martha Kirby) hade en fantastisk kemi och båda besatt underbara röster.

Ett mycket begåvat klezmerband som integrerats väl i ensemblen var en fin detalj, medan Gregor Donnellys smarta scenografi – där resväskor används som både bakgrunder och möbler – fungerar som en ständig påminnelse om det tillfälliga och rotlösa liv som mötte många av de tidiga immigranterna.

Rags är ett ständigt pågående projekt och är inte perfekt i sin nuvarande form. Det är dock en välpajad och briljant framförd produktion av en musikal som förtjänar att bli mer känd. Spelas på Park Theatre till och med den 8 februari 2020.