RECENSION: School Play, Southwark Playhouse ✭✭✭✭

School Play

Southwark Playhouse

6 februari 2017

4 stjärnor

Boka nu

Ofta får scenografer inte alls det erkännande de förtjänar, men i School Play, som just nu spelas på Southwark Playhouse, är de i högsta grad värda det. I Anna Reids design finner sig publiken blicka rakt in i rektorns kontor på en brittisk grundskola. Och det är det verkligen – odiskutabelt. Varje detalj, från den sträva och billiga heltäckningsmattan till det blinkande lysröret och de personliga prydnadssakerna på skrivborden, är en perfekt återskapelse. Detaljrikedomen är obehagligt träffsäker, och för alla som gått i en sådan skola känns det omedelbart och spöklikt bekant. Jag kunde genast se mig själv som tioåring, stående utanför dörren med en vän i släptåg (vid besök hos rektorn fanns det alltid en regel om att en knackade och den andre pratade – båda lika skrämmande utsikter) medan man samlade mod för att gå in.

Det här kontoret är hjärtat på St Barnabus-skolan. De färgglada pennorna på whiteboardtavlorna kartlägger data, scheman och oändliga att göra-listor. Det är pedagogen Jo Fells domän (den utmärkta Ann Ogbomo), och idag är en stor dag. Hundra saker händer samtidigt – skolresa för årskurs sex, de fruktade resultaten från de nationella proven, underhållsfrågor, knepiga föräldrar och mycket mer. Proven är ett särskilt orosmoln, då testresultaten för elvaåringarna i slutändan påverkar hur Jo kan driva sin skola. Det är en liten värld för ett drama, men som Jo nämner senare så sker det inte i ett vakuum. Världen är liten men nära; detta skulle kunna utspela sig på en skola runt hörnet, och i många delar av landet gör det förmodligen just det.

Men tillbaka till Southwark Playhouse, där regissören Charlie Parham och teamet har prickat helt rätt med rollbesättningen. Som den rättframma Jo är Ogbomo en kraft att räkna med, en kvinna som lägger all sin tid och energi på eleverna medan hennes privatliv faller samman. Oliver Dench, i rollen som den inhyrda läraren och Oxford-studenten Tom, är ett plågsamt och tåkrullande porträtt av omedvetna privilegier – ännu en bild som är skrämmande bekant (alla har vi tyvärr känt en Tom). Fola Evans-Akingbola är också fantastisk som den tystlåtna men kompetenta administratören Lara.

Manuset av nykomlingen Alec MacKeith lyser. De 90 minuterna är fyllda till brädden med en absorberande och trovärdig historia, och hela produktionen flödar av intelligens och kvickhet. Ibland, särskilt under de längre monologerna, gränsar texten till en föreläsning om det moderna utbildningssystemet, men det händer så pass sällan att det är förlåtligt. Det kan också helt enkelt vara ett symptom på den stora kunskap som ligger bakom pjäsen. Och dessutom är det väldigt, väldigt roligt. Särskilt Dench och Evans-Akingbola bjuder på stor komik i sin snabba dialog, där han ständigt försöker visa sig på styva linan medan hon – till vår stora glädje – alltid ligger steget före.

Det är svårt att tro att detta är MacKeiths debut som dramatiker; han har skapat ett gediget verk som många mer etablerade samtida kollegor skulle avundas. Som författare visar han en otrolig potential, och jag ser fram emot att se vad han gör härnäst.

Med sin starka ensemble, klockrena scenografi, aktuella ämnesval och ett solitt manus kan School Play mycket väl bli en av 2017 års stora överraskningar. Det är nu man ska se den.

Spelas till den 25 februari 2017

Foton: Guy Bell

BOKA BILJETTER TILL SCHOOL PLAY PÅ SOUTHWARK PLAYHOUSE