RECENSION: The Collector, The Vaults Waterloo ✭✭✭

Daniel Portman och Lily Loveless. Foto: Scott Rylander The Collector

The Vaults, Waterloo

4 augusti 2016

3 stjärnor

BOKA NU När det kommer till val av lokal kunde det kreativa teamet bakom The Collector inte ha hittat en mer passande plats än The Vaults för en pjäs som utspelar sig i en fångvaktarens källare. De betongklädda tunnlarna under stationen påminner om en gammaldags kärnkraftsbunker, och de regelbundna tågen som dundrar illavarslande ovanför bidrar bara till den klaustrofobiska stämningen i denna djupt obehagliga pjäs. Baserad på John Fowles roman från 1963 berättar The Collector historien om den störda ensamvargen Frederick Clegg, som blir besatt av konststudenten Miranda Grey. Fast besluten att få henne att älska honom kidnappar han Miranda och låser in henne i källaren till en avlägsen stuga han köpt för en nyligen vunnen storvinst. Väl där är Miranda dock allt annat än kärleksfull mot Frederick, och snart inser han att denna drömtjej inte riktigt lever upp till hans idealiserade bild av henne.

Daniel Portman och Lily Loveless. Foto: Scott Rylander Efter några lite osäkra inledande minuter hittar Daniel Portman (Game of Thrones) verkligen rätt i rollen som den besatte Frederick. Det är en oförutsägbar prestation som matar publiken med historien bit för kittlande bit tills vidden av Fredericks mentala tillstånd blir chockartat tydlig. Lily Loveless (Naomi i Skins) är välvald i rollen som medelklass-studenten Miranda som försöker vara bohemisk. Loveless fångar skickligt de mindre smickrande sidorna av Mirandas personlighet, hennes skarpa intelligens och hennes desperata överlevnadsstrategier, och lyckas lyfta karaktären bortom stereotyperna.

Daniel Portman och Lily Loveless. Foto: Scott Rylander

Scenografin är enkel men fungerar väl för både berättelsen och lokalen. Plastskynken som hänger runt scenen ger associationer till en brottsplats, och dessa är vackert upplysta vid de rätta tillfällena. Metallhyllor fyllda med förnödenheter och staplade möbler längs kanterna förstärker bunker-känslan och omfattningen av Fredericks planer, även om några onödiga musikaliska mellanspel tyvärr bryter den välbehövliga spänningen.

Tyvärr översätts delar av Fowles originalroman inte helt smidigt till scenen, och Mark Healys manus lockar ofta till skratt vid opassande tillfällen. Tempot är ett problem i båda akterna, och den sista scenen – som borde belysa Fredericks fasansfulla beslutsamhet att försöka sig på ännu en kidnappning – drar ut på tiden för länge. Stora delar av texten levereras direkt till publiken, vilket kan kännas klumpigt och ovig, men dialogerna mellan de två karaktärerna är utmärkta och belyser det absurda i den situation de hamnat i. Även om Healy precis lyckas behålla romanens djupt obehagliga ton, har han gjort det genom att ignorera dess dubbla narrativ och istället fokusera helt på Fredericks perspektiv, trots karaktärens inledande bedyrande om att ”det finns två sidor av varje historia”. Så kan det vara, men vi får bara en kort inblick i Mirandas sida, och det som visas är ganska intetsägande tankar om hennes egna tvivel.

Trots vissa klumpiga partier är detta en väldesignad och välspelad produktion som är värd ett besök bara för den atmosfäriska lokalens skull. Det är en intressant adaption; även om The Collector inte riktigt fångar sin publik, så lämnar den dem definitivt skärrade. The Collector spelas till och med den 28 augusti

BOKA NU FÖR THE COLLECTOR PÅ THE VAULTS