RECENSION: The Drifters Girl, Garrick Theatre ✭✭✭✭

Douglas Mayo har sett den senaste bio-musikalen i West End, The Drifters Girl. En föreställning baserad på historien om R&B- och soul-gruppen och deras manager Faye Treadwell som nu spelas på Garrick Theatre.

Adam J Bernard, Tarinn Calender, Matt Henry, Tosh Wanogho-Maud i The Drifters Girl. Foto: Johan Persson The Drifters Girl

Garrick Theatre

4 Stjärnor

Boka Biljetter

En av de produktioner jag sett fram emot mest sedan teatrarna öppnade igen var denna nya musikal som berättar historien om The Drifters, med fokus på managern Faye Treadwells kamp. Faye, känd som ”The Drifters flicka”, ärvde gruppen som hon drivit tillsammans med sin man fram till hans död. Under en tid då kvinnliga managers för stora musikgrupper var en sällsynthet, bröt Faye mot reglerna, förändrade spelplanen och tog strid mot de krafter som hotade hennes Drifters.

Beverley Knight gestaltar Faye Treadwell med en kraft och glöd som bitvis känns som att hon kanaliserar Fayes egen ande. Musikaliskt har hon några mäktiga ögonblick, även om de ofta känns som korta fragment. Men när Beverley väl tar i visar hon sin stjärnglans i all sin prakt – man önskar bara att det fanns mer av den varan.

Beverley Knight. Foto: Johan Persson

Men för att ge henne mer utrymme skulle man behöva ta det från de fyra andra superstjärnorna som tillsammans med Beverley skapar en fantastisk kväll fylld av klassiker. När man hör Drifters-hits framföras av Adam J Bernard, Tarinn Calender, Matt Henry och Tosh Wanogho-Maud hör man något alldeles extra. Tillsammans spelar de samtliga medlemmar i The Drifters (och det var många) samt otaliga småroller som dyker upp längs vägen – inklusive Bruce Forsyth!

De här fyra herrarna har tillsammans med Beverley Knight krediterats för skapandet av The Drifters Girl som musikalhändelse, ihop med manusförfattaren Ed Curtis baserat på en idé av Fayes dotter Tina Treadwell. Musikaliskt är kvällen praktfull med orkestrering och musikalisk ledning av Chris Egan. Hit efter hit framförs till perfektion, inklusive Fools Fall In Love, Kissin' In The Back Row Of The Movies, Saturday Night at the Movies, Save The Last Dance For Me, Stand By Me och Under The Boardwalk. Det är lätt att dras med enbart av prestationen hos dessa fem exceptionella talanger.

Adam J Bernard, Tarinn Calender, Matt Henry, Tosh Wanogho-Maud. Foto: Johan Persson

Premissen att dessa fyra män spelar samtliga medlemmar i en grupp känd för sin personalomsättning, kombinerat med storyns komplexitet, är dock där showen stöter på problem. I verkligheten ägde Treadwell och hennes make namnet The Drifters, så artisterna byttes ut medan gruppen förblev densamma. I föreställningen liknar Faye det vid ett baseball-lag: spelarna byts ut men lagnamnet lever kvar. En av de bästa bio-musikalerna enligt mig, Jersey Boys, hade en av de bästa premisserna jag sett genom låta fyra personer berätta historien om hur de slog igenom. Här kommer och går individerna så snabbt att det snabbt blir förvirrande. Som någon som inte var bekant med bakgrundshistorien lämnade jag teatern med en vag uppfattning om handlingen, trots att jag njöt fullt ut av musiken. En annan sak som förbryllade mig var det stora medleyt av hits som fångar ens uppmärksamhet i början, medan finalen kändes mer som en viskning istället för det storslagna extranummer man hoppas på.

Historien om The Drifters utspelar sig på en mycket smart scenografi av Anthony Ward, briljant ljussatt av Ben Cracknell med videodesign av Andrzej Goulding och ljud av Tom Marshall. Jonathan Churchs regi begränsas dock av bristerna i manuset, vilka hindrar produktionen från att lyfta känslomässigt. Lyckligtvis är The Drifters Girl rent musikaliskt värd biljettpriset i sig.

Information om Garrick Theatre