RECENSION: The Greatest Play In The History Of The World, Trafalgar Studios 2 ✭✭✭✭

Ray Rackham recenserar Julie Hesmondhalgh i The Greatest Play In The History Of The World som nu spelas på Trafalgar Studios 2 i London.

Julie Hesmondhalgh. Foto: Savannah Photographic The Greatest Play In The History Of The World

Trafalgar Studios 2

4 stjärnor

Boka biljetter

Presskvällar är märkliga tillställningar; en blandning av välmenande vänner och familj, och så den där allvarliga kritikern med armarna i kors vars uppsyn antyder att hen inte dragit på smilbanden sedan millennieskiftet. Det är en kväll när dramatiker, regissörer och producenter sitter nervöst och betraktar publiken som betraktar händelserna på scenen, desperata efter att tyda den kollektiva reaktionen – som om de försökte räkna ut antalet stjärnor i recensionen genom att räkna skratt eller flämtningar. Just därför är det så befriande när man, i samma stund som man kliver in på Trafalgar 2, möts av Julie Hesmondhalgh. Med en rejäl temugg i handen, ett jättelikt leende och ett hjärtligt ”hiya, love” som bryter den fjärde väggen får hon oss genast på sin sida.

Julie Hesmondhalgh. Foto: Savannah Photographic

Precis innan hon säger ”nej, nu måste jag nog köra min show”, kallas Hesmondhalgh till ordning av Mark Melvilles imponerande ljuddesign. Ljudet förflyttar oss till något som liknar en informationsfilm om Voyager-programmet; det amerikanska rymdprojektet som utforskar det yttre solsystemet och som nu nått längre än något annat föremål skapat av människan. När Jack Knowles känsliga ljusdesign tar över börjar Hesmondhalgh – strålande i pösiga byxor och en senapsgul kofta. Hon berättar en enkel och vacker historia i nästan Bennettesk stil, vilket är kärnan i pjäsens framgång. Men till skillnad från Bennett skriver Ian Kershaw inte för att fira excentriciteter; han skriver fram den typ av karaktär man skulle kunna möta vid en busshållplats eller i kön på ett köpcentrum; den naturliga historieberättaren som har en fallenhet för att se de små tingen.

Genom rörelser med strategiskt utplacerade skor som representerar berättelsens olika karaktärer – där vissa faktiskt lånats från publiken på första raden – bjuder Hesmondhalgh medvetet in oss i Toms värld. Tom är en trettioenårig man som vaknar mitt i natten och upptäcker att tiden har stannat. Det verkar som om bara hans granne på andra sidan gatan, Sara (en tjugosexårig kvinna i en för stor Bowie-tröja), också är vaken, och möjligen de äldre grannarna vägg i vägg. Vi utforskar vad som händer i det ögonblick då tiden fryser och universums alla möjligheter tar fart.

Det krävs en enorm energi och stor skicklighet av en ensam skådespelare att berätta en historia med så många karaktärer så ansträngningslöst, o

Julie Hesmondhalgh. Foto: Savannah Photographic

ch Hesmondhalghs förmåga att besjäla det till synes livlösa (skorna som används för att väcka karaktärerna till liv) är ett bevis på samspelet mellan hennes skicklighet och den trygga vardaglighet som Kershaw har skapat. Det vore dock enkelt och lite latmaskigt att enbart hylla skådespelaren (även om Hesmondhalgh förtjänar allt beröm hon kan få), för Kershaws manus och Raz Shaws regi skapar tillsammans sann teateralchemi. I ett talande ögonblick ersätts de storslagna begreppen ”apati” och ”ennui” med ett enkelt ”meh”, vilket påminner oss om att pjäsen inte försöker vara märkvärdig; att den ändå framstår som briljant är resultatet av att alla dess delar arbetar i total harmoni.

Djärvt nyckfull och ljuvligt romantisk, med metaforer levererade med samma pirriga förväntan som hos en förälskad granne som postar ett alla hjärtans dag-kort mitt i natten, inser vi kopplingen mellan de återkommande Voyager-inslagen – på väg in i en rymd av tomhet – och Tom (som är för rädd för att kliva utanför sin egen dörr och hitta ett embryo till ett liv). *The Greatest Play in the History of the World* kanske inte ens är den bästa pjäsen i Trafalgar 2:s historia (vilket Kershaw själv poängterar med en blinkning åt kritikerna); men med sitt enorma hjärta, sin charmiga röst och förmågan att väva en förtjusande berättelse, kommer man varken känna sig missnöjd eller lurad. Hesmondhalghs berättarinsats, som är en av hennes karriärs främsta, är den perfekta sista touchen på en redan delikat anrättning.

Spelas till och med 4 januari 2020 på Trafalgar Studios 2 BOKA BILJETTER TILL THE GREATEST PLAY IN THE HISTORY OF THE WORLD