RECENSION: Time Is Love (Tiempo Es Amor), Finborough Theatre i London ✭✭✭✭

Mark Ludmon recenserar Time is Love av författaren och regissören Ché Walker, som nu spelas på Finborough Theatre.

Cary Crankston och Jessica Ledon i Time Is Love. Foto: DWGH Photos. Time is Love / Tiempo Es Amor

Finborough Theatre, London

Fyra stjärnor

Boka biljetter I förhandsmaterialet har författaren och regissören Ché Walker beskrivit sitt senaste verk, Time Is Love / Tiempo Es Amor, som inspirerat av Shakespeares Othello och frågeställningen: ”Tänk om Desdemona var skyldig?”. Men det är mycket mer än så. Efter premiären i Los Angeles förra året har denna berättelse om kärlek och svek i stadens undre värld nu nått Finborough för sin Europapremiär. Pjäsen utspelar sig uttryckligen under 2019 och fokuserar på relationen mellan Blaz, en småkriminell man som just avtjänat tre år i fängelse, och hans flickvän sedan länge, Havana, som till skillnad från Desdemona har varit allt annat än trogen under hans frånvaro. Samtidigt försöker Blaz försonas med broderskärleken till sin bäste vän Karl, som i panik flydde från brottsplatsen som ledde till Blaz arrestering.

Gabriel Akuwudike och Benjamin Crawley i Time Is Love. Foto: DWGH Photos

Karaktärerna lever på marginalen i en värld präglad av vapen och våld, och tvingas tidigt konfrontera sin egen dödlighet och åldrande. Referenser till deras gemensamma uppväxt antyder en förlorad potential och en oskuld som krossats av omgivningen och svåra livsval. Walker bygger upp en serie motsatspar kring kärlek och svek, där ett återkommande motiv är den djupa, meningsfulla kärleken ställt mot en mer fysisk och sensuell attraktion. Pjäsens språk och bildspråk ger denna urbana värld en känsla av spiritualitet genom referenser till synd, bikt och förvandling, vilket står i bjärt kontrast till den gudlösa krigszon de lever i.

Genom ingående efterforskningar och sina egna erfarenheter av livet i Los Angeles har Walker skapat mer än bara schabloner av latinska livshistorier; han har skapat gedigna karaktärer som drivs av ett behov av kärlek. Stundtals känns regin något stel och tappar tempo i scenövergångarna, men föreställningen bärs fram av utmärkta skådespelarinsatser, sitt poetiska språk och ett stämningsfullt musiklandskap komponerat av Sheila Atim.

Jessica Ledon och Benjamin Cawley i Time Is Love. Foto: DWGH Photos.

I en enastående prestation spelar Atim även Rosa, en strippa som kämpar med sin egen sorg och längtan efter närhet. Sasha Frost briljerar också som Serena, en hårdför sexarbetare vars värme och naiva ärlighet blottas så fort peruken åker av. Med en lågmäld enkelhet repriserar Jessica Ledon rollen som Havana, en roll hon själv skapade i LA, tillsammans med Gabriel Akuwudike och Benjamin Cawley som tillför en sårbar maskulinitet till Blaz och Karl. Cary Crankson är karismatisk som Seamus, en rovlysten polis som drivs av sina egna sensuella begär.

Sheila Atim i Time Is Love. Foto: DWGH Photos

Det finns en adderad fysikalitet i rörelsemönstret, koreograferat av Jonny Vieco, som speglar karaktärernas behov av passion. Handlingen kompletteras av Chai Rolfes videoinslag, som regelbundet visar en filmad version av det som sker på scenen men några sekunder i förväg, vilket skapar en känsla av oundvikligt öde. Walkers råa och ofta lyriska språk varvas emellanåt med spanska passager, oftast när känslorna svallar. Även om delar av detta sträcker sig bortom min vardagsspanska, understryker det att detta är ett drama som utforskar 'amor' och 'pasión' på ett plan som går bortom ord.

Spelas till och med 26 januari 2019

BOKA BILJETTER TILL TIME IS LOVE