RECENSION: Unexpected Joy, Southwark Playhouse ✭✭✭✭

Sophie Adnitt recenserar Unexpected Joy, en ny musikal av Bill Russell och Janet Hood som just nu spelas på Southwark Playhouse.

Ensemblen i Unexpected Joy. Foto: Pamela Raith Unexpected Joy Southwark Playhouse

Fyra stjärnor

Boka biljetter Berättelsen utspelar sig i Provincetown på Cape Cod, där Unexpected Joy följer en vecka i tre generationer kvinnors liv. Rachel, som är gift med en extremkonservativ tv-evangelist, har tagit med dottern Tamara för att hälsa på mormor (eller "glam-ma"), den forna bohemiska popstjärnan Joy. Som ena halvan av duon Joy and Jump (Rachels bortgångne far) var Joy en stor stjärna, och planerar nu en minneskonsert ett år efter Jumps död. Rachel har länge ogillat sin mors hippielivsstil – med gräs, feministiska protester och faktumet att hon aldrig gifte sig med hennes far. Men vid det här besöket har Joy en hemlighet att dela med sin stela dotter och upproriska dotterdotter. Hon ska äntligen gifta sig. Med en kvinna.

Janet Fullerlove (Joy), Kelly Sweeney (Tamara), Jodie Jacobs (Rachel) i Unexpected Joy. Foto: Pamela Raith

Bill Russells manus håller sig på den lättsammare sidan, trots potentialen för melodrama. Pjäsens fyra karaktärer är alla välformulerade, sympatiska och osympatiska om vartannat. Trots Rachels fientliga åsikter framställs hon befriande nog aldrig som en renodlad skurk, och Joy visas inte heller som ett allvetande helgon. Trots den lilla ensemblen känns det aldrig som att vi saknar någon; världen utanför föreställningen antyds tillräckligt ofta. Till och med bandet, under ledning av Gareth Bretherton, inkluderas i handlingen som Joys musiker och hälsar på Tamara och Rachel med svala, tysta nicker. Det är också otroligt roligt. Krystad tystnad mellan fejdande familjemedlemmar tänjs till sin yttersta gräns och publiken viker sig av skratt under stora delar av kvällen. Ett par träffsäkra moderna referenser gör handlingen dagsaktuell, och på det stora hela är manuset varmt och lätt att ta till sig.

Melanie Marshall (Lou) och Janet Fullerlove (Joy) i Unexpected Joy. Foto: Pamela Raith

Verity Johnsons enkla scenografi låter handlingen röra sig sömlöst mellan tid och rum, med några bohemiska detaljer som antyder retrokänslan i Joys hus. Enkelheten låter också rollprestationerna ta plats i strålkastarljuset – och jösses, vilka prestationer det är.

Melanie Marshall i rollen som Joys aktivistiska och feministiska fästmö Lou är en komisk fröjd, tilldelad några pinsamt roliga repliker – och utrustad med en fantastisk, fyllig sångröst att matcha dem med. Hennes tolkning av She’s Got a Mind of Her Own är en lysande introduktion till karaktären, självsäker och befriande självmedveten. Jodie Jacobs är ytterligare en höjdpunkt som lyckas få oss att känna för den stränga Rachel med sin kraftfulla pipa. I sin proffsdebut är Kelly Sweeney en mer än värdig motspelare som dottern Tamara. Som Joy är Janet Fullerlove briljant, klämd mellan två läger, medan hon nonchalant rullar en joint mitt under en låt och stapplar in bakfull på repetitionen efter en katastrofal kväll.

Janet Fullerlove som Joy i Unexpected Joy. Foto: Pamela Raith Låtarna är en blandad kompott; titelspåret, som först hörs som duett och sedan som final, sätter sig direkt. Joy and Jump-låtarna fångar sextiotalskänslan väl och visar upp artisternas röstomfång. Den aspirerande låtskrivaren Tamaras egenkomponerade Like a Good Girl är en komisk pärla som frossar i provokationer. Dock blir de simpla rimmen och enkla strukturerna mer uppenbara när tempot dras ner och karaktärerna sjunger om sina inre tankar i mer introspektiva stunder. Konsertnumren fungerar helt enkelt mycket bättre. Dessutom har man klämt in lite väl många låtar på 100 minuter. Som helhet är detta ett varmt och vitsigt stycke som utforskar dynamiken mellan generationer utan den onödiga ångest som ofta följer med. Att pjäsen är så utpräglat kvinnofokuserad är en stor del av dess charm – att se mödrars och döttrars berättelser få stå i centrum istället för fäders och söners är en välkommen förändring. Slutet lämnas ganska öppet, men på ett hoppfullt och lovande sätt. Trots sina brister är Unexpected Joy ett starkt nytt tillskott inom musikalgenren, och med lite finputsning kan det bli en riktig liten pärla.

BILJETTER TILL UNEXPECTED JOY