TILLBAKABLICK: Stuart Vincent

I veckans Throwback Thursday har vi pratat med Stuart Vincent om hans karriär och medverkan i scenversionen av Flyga drake.

1) Vilken var din allra första föreställning som barn, och vad var det som fick in dig i teatervärlden?

Den första föreställningen jag gjorde var en pantomime som hette ”Dr Jekyll and Mr Hyde: Make mine a Double” med Woodhouse Players. Jag spelade Jack, den busiga ungen som räddar dagen i slutet! Det som fick in mig i teatervärlden var min första dramalektion på högstadiet – vi lekte lekar, jobbade med rörelse och improvisation. När lektionen var slut kunde jag knappt bärga mig tills nästa vecka!

2) Hur ser din process ut varje kväll när du går in i din rollkaraktär inför en föreställning?

När det gäller min huvudkaraktär Zaman i Flyga drake brukar jag ta på mig kostymen och hitta en plats i kulissen för att sitta ner. Hans scen är väldigt spänd och emotionell, så jag använder den tiden till att blunda och bara andas. Precis innan jag går ut på scenen tar jag på mig den sista delen av kostymen, vilket är glasögonen. Det är i det ögonblicket jag känner mig redo.

3) Hur var repetitionsarbetet för Flyga drake med tanke på att boken är så älskad? Skiljer sig pjäsen mycket från boken, och kände ni någon press att se till att den var ”trogen” för fansen?

Repetitionerna var jätteroliga! De första dagarna experimenterade vi med olika instrument som vi skulle använda i föreställningen. Som ”Schwirrbogen” som används för att skapa vindljud, eller klangskålar som användes i de spänningsfyllda ögonblicken. Vi lekte också med drakar och hur man får dem att flyga, vilket var fantastiskt! Dessutom fick vi lära oss om Afghanistans historia och hur det var i början av 70-talet innan invasionen. Pjäsen skiljer sig inte så mycket från boken eftersom dramatikern Matthew Spangler bokstavligen ville flytta boken direkt från sida till scen; Amir agerar berättare och hoppar in i scenerna på samma gång.

4) Berätta om ett av dina bästa eller roligaste minnen från turnén med Flyga drake?

Ett av mina bästa minnen hittills måste vara när vi uppträdde på operahuset i Dubai. Det var en fantastisk upplevelse att vara där och vi fick ett otroligt mottagande med stående ovationer. Dubai är verkligen ett häftigt land att besöka!

5) Hur har du hållit igång kreativiteten under lockdown?

Det har jag gjort (även om jag har saknat gymmet!). Jag har börjat dansa igen. Mycket av det jag har gjort på sistone har varit skådespeleri, så jag tog den här tiden till att börja röra på mig igen. Många av mina vänner har kört onlineklasser vilket har varit toppen att hänga med på – svårt i början, det ska jag inte sticka under stol med! Det har också gett mig chansen att börja med koreografi igen. En vän till mig som heter Kayi Ushi bad mig koreografera ett stycke till hans tolkning av ”Stand By Me” som en del av Black Lives Matter-rörelsen, vilket var en enorm ära att få göra.

6) Vilka tre saker hittar vi alltid i din loge? T.ex. lyckobringare... saker som hjälper dig på scen... blå m&ms.. Kaffe, frukt och musik. Jag har sparat en video på YouTube som är en samling motivationspropåer som jag spelar upp inför en provspelning eller innan jag går på scen. 7) Vilken är den bästa pjäsen du har läst nyligen? The Last Days of Judas Iscariot, en briljant pjäs!!! 8) Om ditt liv vore en scenföreställning, vad skulle den heta och varför?

Jag tror att den skulle heta ”Just Get On With It!!!” (Sätt igång bara!!!). Haha! Jag är en väldigt otålig person, jag gillar inte att prata om saker utan vill bara göra dem! Om saker inte går min väg (som en roll jag verkligen ville ha) kan jag bli väldigt emotionell, vilket är en nackdel eftersom allt inte kommer gå din väg i den här branschen. Det är inget man själv råder över, det är bara så det fungerar, så man får helt enkelt andas, släppa det och gå vidare!

9) Vilka är de största skillnaderna för dig mellan att jobba med film och teater, har du någon favorit?

För mig handlar teater om att spela ut mot en publik, så rörelserna måste vara större så att de som sitter längst bak kan se dig. På film är kameran din enda publik, och på sätt och vis är det mer detaljerat och specifikt eftersom kameran fångar ALLT!!! En av mina lärare sa ”allt sitter i ögonen”. Man kan uttrycka så mycket genom ögonen på film, och det tror jag verkligen på. Men jag älskar teater lite mer – att vara där i nuet under strålkastarna framför en publik är något jag alltid värdesätter. Teatern är mitt hjärta.

10) Om du kunde ge ett råd till dig själv som ung när du precis började i branschen, vad skulle det vara?

Stå på dig, arbeta hårt, ha tålamod och fokusera inte på någon annans resa förutom din egen!