INTERVJU: Juliet Mills om Lady Vanishes och turnélivet med maken Maxwell Caulfield

Scen- och filmstjärnan Juliet Mills berättar om att turnera med sin make, Maxwell Caulfield, i scenbearbetningen av Hitchcocks klassiska film En dam försvinner.

Maxwell Caulfield och Juliet Mills i En dam försvinner. Foto: Paul Coltas Vad handlar En dam försvinner om?

Man kan inte säga för mycket om en thriller utan att avslöja spänningen! Den utspelar sig på ett tåg och en station 1938, precis innan Tyskland invaderar Österrike. En grupp människor möts på tåget och en av dem försvinner spårlöst. Ett ungt par gör det till sitt uppdrag att hitta den saknade personen, men det verkar finnas en konspiration bland passagerarna för att dölja vad som hänt.

Det är en renodlad komedithriller, vilket faktiskt är min absoluta favoritgenre inom teatern. Jag tror att folk älskar att bli skrämda på teatern och de älskar att få skratta för att de är så rädda. Den är väldigt rolig och jag är mycket stolt över den.

Vem spelar du?

Jag spelar Miss Froy, en brittisk guvernant som har arbetat hos en familj i Österrike i sex år. Hon är en del av pusslet. Mer än så kan jag inte säga!

Vad fick dig att vilja vara med i den här uppsättningen?

Det var Bill Kenwrights idé. Han erbjöd rollerna till både mig och min man tillsammans, så det var ett stort plus direkt. Det faktum att det var en ny pjäs var också en stor fördel. Att komma tillbaka till England och göra en turné tillsammans lät som en fantastisk idé och väldigt roligt.

Hur är det att arbeta med din man, Maxwell Caulfield?

Jag älskar det. Vi har varit gifta i 38 år nu och inom teatern har vi arbetat ihop ett halvdussin gånger. Vi älskar att jobba tillsammans, särskilt att turnera, eftersom det är ett stort äventyr att besöka olika städer varje vecka; packa ihop allt, sätta sig i bilen och ge sig av. Det är en riktig gåva som Bill har gett oss.

Ser du fram emot att ta föreställningen runt om i Storbritannien?

Det gör jag verkligen. Jag älskar att spela på olika scener i olika städer. Det är underbart att komma till de där gamla teatrarna som är i så fint skick, och veta att min far garanterat har stått på samma scen. Det är en tradition som jag känner mig väldigt hemma och bekväm med.

Hur tillbringar ni dagarna när ni inte står på scen?

Det beror på var vi befinner oss och hur vädret är. Vi älskar att vandra, så om vi är ute på landet går vi gärna på långpromenader.

Ensemblen i En dam försvinner. Foto: Paul Coltas Varför tycker du att turnéteater är viktigt?

Många har inte möjlighet att ta sig till London, eller vill inte åka dit, och jag tycker det är jätteviktigt att ta teatern till dem och hålla liv i dessa vackra gamla teaterhus.

I en tid när vi har så mycket underhållning ”on demand”, vad gör teater speciellt?

När teater fungerar finns det inget mer spännande. Att få se riktiga människor gå, prata, skratta och gråta, och bli indragen i den upplevelsen. Det är något helt annat än att titta på en skärm, en dator eller ens en film. Ibland går inte unga människor på teater så ofta. Det är synd, för de går miste om en form av underhållning som är oslagbar. Det finns inget som går upp mot live-teater. Att se människor livslevande på scen och ryckas med i deras liv, drama eller erfarenheter kan vara oerhört spännande.

Du har haft en så lång och varierad karriär. Kan du nämna några höjdpunkter?

I den första pjäsen jag någonsin gjorde, Five Finger Exercise, när jag var väldigt ung, fick jag jobba med John Gielgud. Det var en mycket framgångsrik pjäs som spelades länge i London. Vi tog den till Broadway när jag bara var 18 år. Det var en extraordinär höjdpunkt. Broadway var helt fantastiskt.

Avanti! med Jack Lemmon, i regi av den store Billy Wilder, var också en underbar upplevelse. Vi spelade in allt i Italien. Jag var tvungen att gå upp 15 kilo, så jag slutade aldrig äta. Billy brukar ta med mig ut varje kväll, tillsammans med sin fru och Jack och hans fru, för att se till att jag fick en rejäl middag eftersom jag var tvungen att hålla vikten uppe.

Och på tv var Nanny and the Professor en lycklig tid för mig. Det tog mig till USA. Jag hade aldrig planerat att stanna, men jobben fortsatte komma. Jag har bott där länge nu.

Vad kan publiken förvänta sig av ett besök på En dam försvinner?

De kan förvänta sig en riktigt bra kväll på teatern. Underhållning och eskapism. Jag tror att det är väldigt bra för människor; det är skönt att gå på teater och förlora sig i något annat en stund.

EN DAM FÖRSVINNER: TURNÉSCHEMA OCH BOKNINGSLÄNKAR