RECENSION: Absent, Shoreditch Town Hall ✭✭✭

Absent

Shoreditch Town Hall

1 september 2015

3 stjärnor

Om du tycker att hotellvistelser är ångestladdade i vanliga fall så är dreamthinkspeaks surrealistiska och kusliga Absent förmodligen ingenting för dig.

Absent är en ”promenadinstallation”, en sorts performancekonst inspirerad av den sanna historien om hertiginnan av Argyll. Hertiginnan checkade in på ett hotell 1978 och vräktes några år senare när hennes obetalda räkningar tornat upp sig. I den här drömvärlden har hon just blivit vräkt rakt in i dagens London. Shoreditch Town Hall Hotel är fortfarande hemsökt av hennes närvaro och arv; besökare är välkomna att vandra fritt bland de surrealistiska och skrämmande lämningarna.

Det första intrycket av hotellet är extremt proffsigt, så till den grad att jag pinsamt nog glömde bort att jag befann mig på en föreställning – förmodligen efter att ha kokat hjärnan genom att sprinta genom tidernas skyfall. Jag trodde att jag hade irrat in på ett riktigt hotell och frågade efter vägen till själva Shoreditch Town Hall, vilket ledde till en ganska cirkulär diskussion med den konfunderade ”personalen”. Det tog mig säkert tio minuter i ”hotellbaren” innan jag insåg var jag faktiskt var och att jag burit mig åt som ett fån. Till mitt försvar ska sägas att hotellet är otroligt välgjort, med egen webbplats, en reception och personal i uniform – det är tydligt att enormt mycket arbete har lagts ned.

Efter denna självförtroendeknäckande start lämnades jag att utforska resten av hotellet. Upplevelsen börjar i lobbyn där gästerna får läsmaterial som introducerar handlingen. Besökarna eskorteras sedan till ett tomt sovrum med kontextualiserande videoklipp på väggen, för att sedan få ströva fritt i hotellets enorma och spöklika lokaler. Interiörerna är slitna med en närmast labyrintisk kvalitet; man har verkligen ingen aning om vad som väntar runt hörnet.

Här finns flera kluriga och surrealistiska inslag; oskyldiga garderober förvandlas ofta till dörrar in i märkliga nya världar och speglar används för att skapa märkliga och fantastiska effekter. Ett rum har ett innovativt glasgolv och det bjuds på en spännande vändning i de sista rummen. Ljuset och ljudet är genomgående hemsökande och kusligt, och ljudbilderna gör varje korridor till en lätt nervpåfrestning. Videoskärmar används också effektivt, där många av huvudkaraktärerna dyker upp under resans gång.

Mitt främsta problem med föreställningen var att den verkade gå miste om en stor teaterpotential. Det fanns gott om ”personal” utspridd i byggnaden, men de fick inte göra mycket mer än att se uttryckslösa och smått traumatiserade ut. Dreamthinkspeak hatar säkert att bli jämförda med Secret Cinema, men en del av anledningen till att det konceptet fungerar så bra är att skådespelarna arbetar hårt för att bygga upp atmosfären och hjälpa publiken att leva sig in i illusionen.

Lite mer levande skådespel hade gett djup och tydlighet åt historien, som stundtals var något förvirrande och oklar. Absent ska föreställa utspela sig i nutid, men ändå ser delar av inredningen och porslinet utmärkande daterat ut. Publiken tycktes längta efter ytterligare ett lager av interaktion, att döma av alla de grupper som stod och stirrade på mig i tron att jag var en del av ensemblen (farorna med att bära omkring på ett anteckningsblock!).

Absent påminner lite om en natt på ett Travelodge – det fyller sin funktion och ger en intressant kväll, men man lämnar platsen med en känsla av att man hade kunnat få ut något lite mer…

Absent spelas på Shoreditch Town Hall till och med den 25 oktober 2015.