RECENSION: Steel Magnolias (Blommor av stål), Hope Theatre ✭✭✭

Lin Sagovsky och Stephanie Beattie i Steel Magnolias. Steel Magnolias The Hope Theatre

11 augusti

3 stjärnor

Boka nu Väderleken hjälpte knappast till. Trots att man bjöd på solfjädrar i biljettkassan var The Hope Theatres lilla salong kvävande het. Det ledde till ett febrilt fläktande med programblad och en stor portion sympati för helheten hos ensemblen, som tvingades bära stickade tröjor, kappor och flera lager kläder som en del av sina fantastiskt tidstypiska 80-talskostymer. Steel Magnolias (Blommor av stål) är förmodligen mest känd för filmen från 1989 med Dolly Parton och Julia Roberts, som följer en grupp väninnor genom livets olika prövningar och glädjeämnen. Originalpjäsen spelas nu på The Hope Theatre med Robert Harlings originalmanus, baserat på en verklig familjetragedi. Men även om skratten i den här uppsättningen duggar tätt, saknas det inte brister.

Ariel Harrison, Maggie Robson, Jo Wickham och Samantha Shellie i Steel Magnolias.

Publiken kliver direkt in i den skönhetssalong i Louisiana där pjäsen utspelar sig, omgiven av pråliga dekorationer, hårvårdsprodukter och retro-reklam för kosmetika. Den glada stämningen infinner sig omedelbart. Publiken sitter så nära att det känns som om man själv tagit plats i frisersalongen för att tjuvlyssna på allas samtal.

Scenlösningen med publik på tre sidor förhöjer känslan av närvaro, men leder tyvärr till dålig sikt för alla som inte sitter på de främsta raderna. Det kan bero på platsbrist, men pjäsens karaktär gör att ensemblen ofta sitter ner och blir då helt dolda för delar av publiken.

Maggie Robson, Jo Wickham, Samantha Shellie och Stephanie Beattie i Steel Magnolias.

Ariel Harrison är däremot ständigt på språng i rollen som den nyfrälsta Annelle. Harrison är inget annat än en fröjd; hon har begåvats med några dråpligt löjliga repliker och växer inför våra ögon från en nervös ung tjej till en trygg och självsäker kvinna. Samtidigt känns Annelles egen sidohistoria överstökad innan den ens hunnit börja. Vi presenteras för ett spännande utgångsläge – en kriminell make på flykt och en övergiven, hemlös fru – men får aldrig någon riktig upplösning, då den tråden knyts ihop med en enda förbifart i en replik senare.

Och däri ligger det största problemet med Steel Magnolias – publiken tillåts aldrig helt investera sig i berättelsen. Vi får en glimt in i dessa karaktärers liv och förväntas bry oss, men vi får aldrig riktigt tillräckligt med kött på benen för att engagemanget ska djupt.

Lin Sagovsky, Samantha Shellie och Ariel Harrison i Steel Magnolias.

Manuset är väldigt episidiskt uppbyggt. Varje scen utspelar sig månader efter den föregående, och publiken tvingas febrilt försöka pussla ihop händelser som alla ägt rum utanför scenen. Det är frustrerande att vi aldrig får bevittna hälften av det vi hör talas om; händelser återberättas via skvaller i detta statiska rum, och Harlings manus balanserar farligt nära det sentimentala.

Frisörskan Truvy tycks inte ha mycket till syfte annat än att fungera som en resonansbotten för alla runtomkring henne och leverera klyschig ”sydstatsvisdom” då och då (vilket är synd, då Jo Wickham gör det bästa av rollen med en ärlig och charmig insats). Stephanie Beattie som M’Lynn är också kriminellt underutnyttjad fram till ett fenomenalt slutmonolog – pjäsens känslomässigt mest drabbande ögonblick. Det är ett bevis på Beatties skådespelarskicklighet att det inte känns som ”för lite, för sent”, och hon seglar upp som föreställningens oväntade stjärna.

Stephanie Beattie och Jo Wickham i Steel Magnolias

Som tur är verkar Maggie Robson helt immun mot manusets brister i rollen som granngårdens ragata Ouiser. Hon spelar henne med en perfekt avvägd grinighet och står för kvällens vassaste oneliners. ”Jag spelar svårflörtad”, meddelar Ouiser föraktfullt angående en ny beundrare.

Lin Sagovsky som Clairee fnyser hånfullt tillbaka: ”Säger du det? I din ålder borde du satsa på ’sista chansen’ istället.”

Lättsam, bitvis väldigt rolig, men i slutändan lite tunn – Steel Magnolias lämpar sig nog bäst för dem som redan älskar filmen.

Steel Magnolias spelas till och med 3 september BOKA BILJETTER TILL STEEL MAGNOLIAS PÅ THE HOPE THEATRE HÄR