RECENSION: The Rise and Fall of Little Voice, Mercury Theatre Colchester ✭✭✭

Paul T Davies recenserar The Rise and Fall of Little Voice på Mercury Theatre i Colchester, där pjäsen just nu spelas som en del av sin brittiska turné.

The Rise and Fall of Little Voice. Foto: Pamela Raith The Rise and Fall of Little Voice.

The Mercury Theatre, Colchester.

21 juni 2022

3 stjärnor

Turnéplan

Det är både märkligt och en smula oroande för oss som såg originaluppsättningen att Jim Cartwrights nyskapande berättelse nu har fyllt trettio år – något som firas med denna turnéproduktion. LV (Little Voice) hukar i skuggan av sin dominanta mamma; hon är tystlåten i tal men kraftfull i sina imitationer av artisterna i sin bortgångne fars skivsamling. När mammans nya flamma, den billiga nöjesprofilen Ray Say, råkar höra henne, tvingas hon in i strålkastarljuset. Cartwrights pjäs visar sin ålder i den grova humorn och de breda karaktärsdragen. Idag framstår den snarare som en skildring av mobbning på flera plan, och många scener känns obekväma. Pjäsen står och faller dock med rollbesättningen av Little Voice, och det är den stora anledningen till att se denna uppsättning.

Christina Bianco som LV. Foto: Pamela Raith

Christina Bianco, själv en etablerad stjärna, är enastående som LV. Hon glänser inte bara med sin kabaré-talang utan fångar även rollfigurens bräcklighet och den djupa sorgen efter fadern. Hennes stora nummer, där hon sömlöst går från en stjärna till en annan, är extraordinärt; hon prickar klockrent rösterna hos Garland, Bassey, Holiday och många fler. Det är faktiskt så bra att resten av pjäsen bleknar något i jämförelse. Shobna Gulati spelar mamman Mari på en genomgående gäll nivå, och missar de stunder som kunnat ge karaktären ett visst vemod – även om hon är så pass schablonartat skriven att det är svårt att känna empati. Ian Kelsey är energisk, rolig och precis lagom sliskig som Ray Say – en fin tolkning av mannens desperation. Fiona Mulvaney lyckas i tysthet stjäla sina scener som den kuvade grannen Sadie, och hittar fler nyanser i ordet ”okej” än man trodde var möjligt!

Christina Bianco som LV. Foto: Pamela Raith

Premiärkvällen i Colchester saknade en del energi, kanske som ett resultat av ett långt turnéliv, och ensemblen skulle behöva få upp tempot. Bristande diktion var också ett problem under kvällen. Vad som däremot framgår tydligt, utan att skrivas på näsan, är att LV:s pappa var homosexuell – något som märks både i musikvalet och i hur han beskrivs. Vackrast av allt är den stillsamma, spirande kärleken mellan LV och Billy (Ashay Gulati). När LV till slut hittar sin egen röst i finalen är det både gripande och vackert. Det är i dessa stunder som Cartwrights dramatik fortfarande lyser, och även om produktionen inte träffar varje ton helt rätt, är den väl värd ett besök för Biancos skull.

BÖRJA PRENUMERERA PÅ VÅRT NYHETSBREV

Läs även om The Rise And Fall Of Little Voice på turné i Storbritannien