RECENSION: Cinderella And The Beanstalk, Theatre 503 ✭✭✭✭

Cinderella and the Beanstalk (Askungen och bönstjälken)

Theatre 503

5 december 2014

Pantomime är en alldeles särskild högtidsglädje. På sitt eget sätt är 'panto' för England vad Thanksgiving är för USA: ett maffigt, intensivt och färgsprakande firande med familj och vänner som i grunden handlar om värme, humor och glädjen i att dela skratt och minnen. Båda traditionerna bjuder dessutom ofta på en och annan kalkon.

När nedräkningen till jul börjar sätter teatrar över hela Storbritannien upp sina pantomimer. De flesta har en kändis i rollistan, en välbekant historia med oväntade vändningar, nyskriven (men ofta ganska lättglömd) musik samt grälla dekorer och kostymer. Utan undantag bjuds det på en komiker i klänning, en tjusig ung man i trikåer eller siden, en skurk man älskar att hata och en söt flicka eller tjugo. De allra bästa har skvassvasse manus som lockar både det förundrade barnet och den trötte föräldern – fullspäckade med dubbeltydigheter, traditionell publikinteraktion (den klassiska 'han står bakom dig!') och skickliga komiker som verkligen förstår genren.

Ingenting dödar en pantomime snabbare än en självupptagen skådespelare som tror sig vara förmer än genren. Det är en sak att se en film- eller TV-stjärna spela pajas; det är något helt annat att få uppleva en riktigt välgjord pantomime. Visst kan stora stjärnor ibland leverera – Ian McKellens Widow Twankey eller Joan Collins Queen Rat (komplett med ett gäng muskulösa dansare i ländkläden av sopsäckar) är oförglömliga. Men man måste medge att den sortens succé hör till ovanligheterna nu för tiden.

De två ingredienser en pantomime behöver för att lyckas är hjärta och kvickhet. Inga dyra scenografier eller glittriga kostymer kan väga upp för en brist på dessa. På Theatre 503 spelas nu Tom Attenboroughs uppsättning av Sleeping Trees 'tremanna-familjepantomime' Cinderella and the Beanstalk, en produktion som bevisar detta enkelt och odiskutabelt.

Den flödar av hjärta och humor och drivs framåt med gränslös energi av de tre uppfinningsrika skådespelarna som skapat pjäsen. Den har en överraskande och smart narrativ som väver samman element från i stort sett varje känd saga (både bröderna Grimms och Disneys versioner) och är genuint gapskratt-rolig, engagerande och fylld av glädje.

Cinderella and the Beanstalk levererar precis vad titeln utlovar – en mix av två älskade klassiker. Askungens umbäranden med de stygga systrarna, den stilige men lite trögtänkte prinsen och glasskon kastas in i sagan om Jack, hans ko, de magiska bönorna, de gyllene äggen och bönstjälken som leder till jättens näste. Lägg till en god fée, en elak Rumplestiltskin, en vilsen Rödluva, en glupsk varg, en slug ande ur Aladdins lampa och ytterligare ett dussin karaktärer, så har du ett färgstarkt hantverk som spritter av liv.

Det bjuds på många överraskningar längs vägen, vilket förklarar varför den går hem hos alla åldrar. Mor- och farföräldrar får lika mycket uppmärksamhet som barnbarnen; humorn är slagkraftig och interaktionen engagerar alla. Det finns fraser att ropa ut, sånger att sjunga med i och danser att lära sig – den som inte deltar gör det på egen risk! Och var beredd på det oförutsedda: som när ett barn ropar ut för att stoppa föreställningen eller en nervös mormor får hela salongen att skratta med sina oväntade kyssar.

Det bästa med Cinderella and the Beanstalk är de krav som ställs på publikens fantasi – det här är ingen passiv upplevelse. Om man hänger med i svängarna och låter fantasin fylla i de detaljer som den lilla budgeten inte tillåter, blir man rikligt belönad med en helt fantastisk kväll på teatern.

Sleeping Trees är ett anmärkningsvärt samarbete mellan tre begåvade komiker: James Dunnell-Smith, Joshua George Smith och John Woodburn. Alla tre är äkta naturbegåvningar. De har förmågan att gestalta olika karaktärer bara genom att ändra rösten, kroppshållningen eller med en klurig blick. De vet exakt hur en replik ska levereras för maximal komisk effekt, de kan bryta den fjärde väggen utan att tappa karaktären och de är fullkomligt fängslande i varje ögonblick.

George Smith är helt suverän. Hans ironiska och charmigt campy fée är perfekt; hans tolkning av den ondskefulla dockan Rumplestiltskin är ren glädje (vilken fantastisk sång!); och som kon är han hejdlöst rolig. Karaktär efter karaktär presenteras och förverkligas med enorm skicklighet. Det bästa exemplet är kanske hans livrädda, nästan tysta men oförglömliga Rödluva.

Woodburn gör en strålande enkel prins och gestaltar samtidigt Askungens två mycket olika och motbjudande syskon med stor finess. Scenerna mellan hans tre karaktärer är lysande. Han tillför en ärlighet till sitt skådespeleri som får det att glänsa, och hans duett med Dunnell-Smiths Askungen är fantastiskt komisk.

Jag gillade Dunnel-Smiths tolkning av den sluge anden bäst, men nästan lika oemotståndlig var han som Rumplestiltskins tre hantlangare som fäktas mot prinsen. Hans fysiska och intensiva scennärvaro fungerar perfekt, särskilt i öppningen av andra akten – en av de mest briljanta satiriska parodier man kan hitta i en pantomime.

Mark Newnham bidrar med utmärkt musik och ljudeffekter, men sätter också tonen för kvällens humor med sin klockrena deadpan-leverans. Dessutom bjuder han på en egen överraskning i andra akten som är väl värd att vänta på.

Allt i den här föreställningen fungerar och skapar en intensiv och fartfylld atmosfär. Kostymerna är precis så fåniga och stämningsfulla som de behöver vara, precis som scenografin. Hatten av för Simon A Wells. Attenborough ser till att tempot aldrig dalar och att publiken ständigt är trollbunden. När man väl inser att vad som helst kan hända, greppas publiken av den elektriska känslan av möjligheter.

Polly Bennetts koreografi och Ali Hunters ljussättning förhöjer upplevelsen ytterligare, och Keith Wallis fighterner bjuder på klassisk, hederlig underhållning.

Jag är osäker på varför trion kallar sig Sleeping Trees – ingen i ensemblen sover på jobbet här inte. Det är full fart hela tiden med ett fantastiskt resultat. Kvalitetsunderhållning byggd på bra idéer och ett suveränt samspel.

Om du bara ska se en pantomime den här säsongen, se denna. Ta med mormor och de minsta i familjen. Och se Ensam hemma som förberedelse. Jag tänker inte berätta varför – du måste se Cinderella and the Beanstalk för att ta reda på det.

Ditt inre barn kommer att tacka dig.

Bokning via 020 7978 7040 eller på Theatre 503:s webbplats.