RECENSION: Dolly Partons 9 to 5 the musical, Savoy Theatre London ✭✭✭✭

Mark Ludmon recenserar Dolly Partons 9 to 5 the Musical på Savoy Theatre i London

Caroline Sheen, Natalie McQueen och Amber Davies i 9 to 5. Foto: Pamela Raith 9 to 5 the Musical Savoy Theatre, London

Fyra stjärnor

Boka biljetter till 9 to 5 musical

Det har gått nästan 40 år sedan vi först mötte Violet, Judy, Doralee och deras djupt sexistiska chef Franklin Hart Jr i filmklassikern 9 to 5. Tiderna har förändrats, men denna berättelse om tre kvinnor som utmanar patriarkatet känns sorgligt nog lika aktuell i dagens klimat med Trump och #MeToo-rörelsen. En av filmens skapare, Patricia Resnick, bearbetade denna moderna saga till en Broadway-musikal för elva år sedan, med nyskrivna låtar av original-Doralee själv, Dolly Parton, som komplement till titelspåret. Med Allison Janney, Stephanie J Block och Megan Hilty i rollerna var det en gedigen tolkning som, när jag såg den på enorma Marquis Theatre 2009, besatt stor talang men saknade sprudlande energi. I denna uppdaterade version med Tom Rogers färgstarka nya scenografi och koreografi av Lisa Stevens under regissör Jeff Calhouns ledning, har musikalen fått en välbehövlig vitaminkick fylld av skratt och ett tempo som verkligen lyfter produktionen.

Caroline Sheen, Amber Davies och Natalie McQueen i 9 to 5. Foto: Pamela Raith

Den nya brittiska uppsättningen drar också nytta av en klockren ensemble. Caroline Sheen (som ersätter en skadad Louise Redknapp fram till slutet av mars) imponerar som den smarta och kapabla Violet Newstead, ständigt förbisedd när det gäller befordran, medan Natalie McQueen briljerar som Dolly Partons alter ego Doralee Rhodes – rolig, rättfram och särskilt minnesvärd i den svängiga countrylåten Backwards Barbie. Amber Davies tvättar effektivt bort alla stämplar från sin tid i reality-serien Love Island med en charmig rolltolkning av den naiva Judy Bernly, vars inträde i arbetslivet tvingar henne att hitta sig själv. Dessa tre karaktärer går samman och tar till drastiska metoder när de blir utpressade av företagets sexistiska VD Franklin Hart Jnr, spelad med stor komisk bravur av Brian Conley. Men föreställningen stjäls gång på gång av Bonnie Langford i rollen som Harts underdåniga sekreterare Roz Keith; hon är obetalbar i sin hängivenhet och obesvarade kärlek till chefen, inte minst i det högsparkande numret Heart To Hart.

Bonnie Langford som Roz Keith i 9 to 5 the musical. Foto: Pamela Raith

I jämförelse med megahitten 9 to 5 är de övriga låtarna i mångt och mycket lättglömda, trots behagliga melodier och arrangemang av Stephen Oremus, Alex Lacamoire och Mark Crossland. De får dock bästa tänkbara inramning tack vare Stevens energiska och lekfulla koreografi och Calhouns strama regi, vilket gör att tempot aldrig dalar.

Brian Conley som Franklin Hart i 9 to 5 the musical. Foto: Pamela Raith

Handlingen utspelar sig fortfarande kring 1980 men medvetna passningar till 2019 gör att musikalen landar rätt med sina budskap om kvinnlig frigörelse och kampen mot destruktiv maskulinitet. De feministiska poängerna kan emellanåt kännas en smula daterade, särskilt i Violets stora nummer One of the Boys där hon klär sig i kostym och slips i drömmen om att accepteras i männens ledningsgrupp. Det tål också att nämnas att de tre kvinnorna till en början är ganska passiva rebeller; deras uppror startar genom ett missförstånd och drivs sedan av ren desperation för att slippa fängelse. Men dessa småsaker glöms snabbt bort i vad som i slutändan är en glädjefylld feelgood-show som fick den till stor del kvinnliga publiken att ställa sig upp för en bejublad stående ovation.

BOKA BILJETTER TILL 9 TO 5