RECENSION: Honour, Park Theatre ✭✭✭

Mark Ludmon recenserar nyuppsetningen av Joanna Murray-Smiths Honour på Park Theatre

Katie Bayben och Henry Goodman i Honour. Foto: Alex Brenner Honour Park Theatre, London

Tre stjärnor

Boka nu

Vid ett tillfälle i Joanna Murray-Smiths pjäs Honour ger journalisten och ”tänkaren” George prov på sin bildning genom att förklara naturalismen – den litterära och dramatiska inriktning från 1800-talet som strävade efter att undersöka hemlivet med en vetenskapsmans kliniska blick. Detta skulle lika gärna kunna vara en beskrivning av själva pjäsen, som nu spelas på Park Theatre, där hon minutiöst analyserar Georges långa äktenskap med Honor liksom kärlekens innersta väsen.

Efter 32 år tillsammans tvingas paret konfrontera sin relation när George faller för Claudia, en attraktiv ung journalist hälften så gammal som han själv. Utan förvarning lämnar han sin fru som av kärlek har satt sin egen lovande karriär som poet på paus för att stötta sin make och fostra deras dotter, Sophie. Pjäsen utforskar kvinnans roll i till synes lyckade äktenskap och de uppoffringar som görs för att främja en partners karriär – ett ämne som förblir högst aktuellt trots att pjäsen skrevs redan 1995. Den ställer också frågan om vad det är för sorts kärlek som binder samman ett medelålders par när åren har gått och passionen har svalnat.

Natalie Simpson och Henry Goodman i Honour. Foto: Alex Brenner

I rollen som George ser vi Henry Goodman som en mild, lågmäld intellektuell som finner nytt liv och passion genom sin nya relation. Han väcker lite sympati men lockar till flest skratt när han förvandlas till just den sortens äldre man han tidigare föraktat: han som lämnar sin fru för en yngre kvinna. Claudia spelas briljant av Katie Brayben med en sval charm; hon är en intelligent och oerhört driven blivande författare som använder sin karisma och dragningskraft för att ta sig framåt, trots en slående brist på faktiska kunskaper. Hon skryter om att hon på universitetet lärde sig att spela spelet för att få toppbetyg utan att faktiskt förstå grundläggande begrepp inom litteratur eller filosofi, och även om hon kan vara genuint dragen till George, visar det sig att hennes intresse handlar mer om vad han kan göra för hennes karriär.

Imogen Stubbs och Natalie Simpson i Honour. Foto: Alex Brenner

Imogen Stubbs fångar kraftfullt Honors förödelse över att förlora mannen hon älskar, något som raserar allt hon en gång trodde på. Effekten av Georges svek märks allra tydligast i en imponerande och hjärtskärande prestation av Natalie Simpson i rollen som den 21-åriga dottern, vars idealiserade bild av föräldrarnas perfekta kärlek krossas brutalt.

Sophies reaktion är den mest gripande detaljen i denna nyuppsättning. Även om pjäsen är fängslande och stramt regisserad av Paul Robinson, lämnas man som åskådare med en känsla av att man bryr sig föga om det havererade äktenskapet. Man blir frustrerad över Honors orubbliga kärlek till denne enfaldige man och hoppas istället att hon ska gå vidare med sitt liv och förverkliga sin egen potential. I det avseendet lyckas uppsättningen tränga djupt in i karaktärernas drivkrafter, men resultatet blir samtidigt ett något blodfattigt porträtt av ett borgerligt medelklassliv.

Spelas till och med 24 november 2018

BOKA BILJETTER TILL HONOUR PÅ PARK THEATRE HÄR