RECENSION: I And The Village, Theatre 503, ✭✭✭✭

I And The Village. Foto: Natalie Mitchell I and the Village

Theatre503

12 juni 2015

4 stjärnor

Recension av James Garden

När man kliver in på Theatre503 möts man genast av de intensiva tonerna från John Adams Shaker Loops – ett samtida stråkverk som både attackerar och lugnar. Det kräver din uppmärksamhet, samtidigt som det lockar in dig.

Detsamma gäller för pjäsen I and the Village, som just nu spelas på denna sydvästra hub för ny dramatik. Det kan mycket väl vara den bästa nya pjäsen du ser på en pubteater i år. Silva Semerciyan, som ursprungligen är från USA men numera bosatt i Storbritannien, belyser ett utpräglat amerikanskt problem – psykisk ohälsa i kombination med lättillgängliga skjutvapen – med en precision som sällan skådas i nya verk. Texten är insiktsfull utan att bli för svårtydd.

I and the Village utspelar sig i två parallella tidslinjer. Den ena är en sorts tillbakablick där ett teatersällskap undersöker en fiktiv massaker i Michigan, för att slutligen sätta upp ett verk baserat på händelsen, ”lite som The Laramie Project, fast bättre”.

I den andra följer vi Aimée, vårt offer/förövare, genom händelserna som leder fram till det avgörande ögonblicket. Precis som i The Laramie Project ser vi en liten ensemble av skådespelare, eller ”församlingsmedlemmar” som pjäsen kallar dem, som gestaltar alla roller. Undantaget är Aimée, mästerligt spelad av Chloe Harris, som är den enda karaktären som förblir på scenen genomgående. Varje skådespelare växlar mellan sina huvudroller och andra karaktärer med imponerande smidighet.

Dialekterna i produktionen sitter stadigt i det där märkligt fascinerande kva-kanadensiska tonläget man finner i de norra delarna av USA, och röstcoachen Nic Redman förtjänar en eloge för sitt arbete. Det är sällan amerikanska verk i London (eller ens på BBC) faktiskt får till accenterna – ofta låter det som någon märklig Brooklyn-dialekt hämtad ur Newsies, även om pjäsen utspelar sig i Boston eller LA – men den här uppsättningen har, för det mesta, lyckats helt rätt.

Jess Curtis scenografi förstärker verket på ett sätt som inte inkräktar på texten, utan snarare kompletterar den fullt ut.

Om man ska rikta någon kritik mot själva produktionen, utan att avslöja det spektakulära slutet, så hade man kunnat önska att klimaxet inte var fullt så skrikigt. Det här är en liten lokal, och variation i intensitet under sådana ögonblick är nyckeln för maximal effekt. Men det är bara en randanmärkning.

I and the Village bjuder på en enastående teaterkväll.

Gå och se den nu.

I And The Village spelas på Theatre 503 till och med den 4 juli 2015