RECENSION: Murder Ballad, Arts Theatre ✭✭✭✭

Murder Ballad

Arts Theatre

5 oktober 2016

4 stjärnor

Boka biljetter

Om det någonsin har funnits en ensemble med makalös lungkapacitet så är det denna. I Julia Jordans och Juliana Nashs genomkomponerade rockmusikal ”Murder Ballad” bjuder Kerry Ellis, Ramin Karimloo, Victoria Hamilton-Barritt och Norman Bowman på ett vokalt fyrverkeri som lyfter en i övrigt ganska ordinär historia.

Vi har hört det förut: När det passionerade men destruktiva förhållandet med bartendern Tom (Karimloo) tar slut, träffar Sara (Ellis) poesiälskaren Michael (Bowman) som blir hennes make. Efter dottern Frankies födelse inser Sara hur mycket livet har förändrats och inleder en affär med sin gamla flamma. Begär övergår i besatthet och när Tom gör anspråk på Sara och avslöjar hennes otrohet sjunger karaktärerna, fångade i ett triangeldrama, om hämnd. Som i alla pusseldeckare ”finns det alltid en mördare, så logiskt sett måste någon dö” – men vem? (Inga spoilers, jag lovar!) Berättaren, spelad av Hamilton-Barritt, väver samman den 90 minuter långa musikalen. Hon är lika gåtfull som J.B. Priestleys ”Kommissarie Goole” och hennes rökiga, fylliga röst osar av attityd, matchat med en retsam glimt i ögat.

Trots Julia Jordans något förutsägbara manus är Juliana Nashs särpräglade soundtrack förföriskt och förebådar det annalkande slutet. För mig ekar partituret ofta av Jonathan Larsons ”Rent” och Duncan Sheiks ”Spring Awakening”. Lyriskt sett är Jordan och Nash både poetiska och metaforiska – jag kan se framför mig hur låtar som ”Murder Ballad”, ”Troubled Minds/Promises” och ”Mouth Tattoo” spelas i bakrummet på en ruffig bar i New York, mot en fond av cigarettrök, utspilld öl och dåliga beslut. Det är dock när de fyra karaktärerna möts i ”You Belong to Me” som huvudnumret verkligen serveras: Bowmans countryrockiga stämma och Karimloos klassiska klang blandas med den sträva Hamilton-Barritt och Ellis oklanderliga, kraftfulla röst. Allt är dränkt i så läckra harmonier att man nästan vill slicka tallriken ren.

”Murder Ballad” är laddad med lust och sex; vi bjuds på en barbröstad Ramin Karimloo och Kerry Ellis i eleganta svarta underkläder i en iscensättning fylld av sexuella anspelningar. Regissören Sam Yates har dock tagit sig an verket med smakfull fingertoppskänsla. Trots vissa otympliga partier – men är det inte ofta så verkligheten ser ut? – skalar Yates bort Hollywood-romantiken och ersätter den med mänsklig sanning, vilket gör scenerna mer äkta och (ursäkta ordvitsen) nakna. Laura Perretts snygga svartvita mediaprojektioner på scenens bakre skärmar känns både moderna och förstärker den dova Chicago-stämningen.

Själva grundstoryn är kanske inte den mest nyskapande, och musikalens korta speltid ger oss inte riktigt chansen att knyta an till karaktärerna tillräckligt för att vi ska bry oss om deras öde. Men för min del handlar ”Murder Ballad” helt om den spännande musiken, som inte förlitar sig på skrikiga tenorer utan på suggestiv bas och en blandning av sexig jazzpop och kraftfull rock (vilket givetvis tas emot med tacksamhet). Med sin musik och text lyckas Jordan och Nash damma av en välbekant historia och ge den nytt liv.

Jag tror att jag just hittat mitt nya soundtrack för nästa bilresa.

BOKA BILJETTER TILL MURDER BALLAD PÅ ARTS THEATRE Foto: Marc Brenner

BOKA BILJETTER TILL MURDER BALLAD PÅ ARTS THEATRE