RECENSION: Rumpelstiltskin, Queen Elizabeth Hall, Southbank Centre London ✭✭

Douglas Mayo recenserar samproduktionen av Rumpelstiltskin från Windmill Theatre Company och State Theatre Company South Australia, som nu spelas på Queen Elizabeth Hall vid Southbank Centre.

Paul Capsis som Rumpelstiltskin. Foto: The Other Richard Rumpelstiltskin

Queen Elizabeth Hall

19 december 2018

2 stjärnor

Boka biljetter

Det är alltid intressant att se vilka alternativ till den klassiska jul-pantomimen som erbjuds varje år. Några fantastiska affischer runt Londons Southbank gjorde mig mycket förväntansfull inför den här uppsättningen av Rumpelstiltskin (eller Bulleribock), som har flugits in från Australien.

Pjäsen är skriven av Rosemary Myers (som också regisserar) och Julianne O'Brien. Det här är dock inte den sagoberättelse jag minns, och bortsett från några enstaka ögonblick liknar den knappt den tyska folksagan som Bröderna Grimm gjorde känd.

I sina anteckningar nämner författarna att de ville att föreställningen skulle vara snabb, rolig och okomplicerad, men tyvärr misslyckas den på alla tre punkter. Det verkar som om man letar efter sin målgrupp utan att hitta rätt; vuxna tilltalas inte direkt, och man lägger för mycket tid på att hamra in moralpredikningar hos barnen. Samtidigt försöker man vara trendig med prat om hashtags och sociala medier, vilket gör att man missar målet helt. Låtarna är intetsägande och hela uppsättningen är påtogligt för lång.

Ensembles i Rumpelstiltskin. Foto: The Other Richard

Det finns en stor talang hos ensemblen med Paul Capsis i spetsen i titelrollen. Man köper verkligen Capsis som ett troll; hans fysik och imponerande röstomfång är fantastiska. Elena Carapetis och Alirio är engagerande som kråkan och råttan, medan Sheridan Harbridge som Harriet gör sitt bästa med en karaktär som hämmas av manusets brister.

Den enda karaktären som verkligen fungerar är Mitchell Butel som bebisen Malcolm. Butels naturliga komiska ådra stjäl showen i andra akten och hans rocktenor är sensationell.

Föreställningens stora styrka är Chris Edsers otroliga animationer, som fungerar utmärkt ihop med Jonathon Oxlades funktionella scenografi. Dessa animationer sätter tonen, men som sagt når innehållet aldrig riktigt fram till publiken.

Det är synd att föreställningen inte får bättre kontakt med salongen, då den hade potential att bli riktigt bra. #ingetguldsomglimmarhär

Spelas till den 6 januari 2019

BILJETTER TILL RUMPELSTILTSKIN