RECENSION: Some Girl I Used To Know, streaming online ✭✭✭

Ray Rackham recenserar Denise Van Outen i Some Girl I Used To Know, som nu visas online fram till den 1 maj 2021.

Some Girl I Used To Know

Streamas online

3 stjärnor

Boka streamingbiljett

Stephanie, en tjej från Essex som gjort karriär, äger ett framgångsrikt underklädesföretag. Vi möter henne på ett hotellrum i London kvällen innan hennes nya kollektion ska lanseras. Ett toppjobb, en man, en BMW på garageuppfarten – hon verkar ha allt. Men när ett SMS från en gammal kärlek får henne att stanna upp inser vi att fasaden krackelerar. Företaget är dränerande, bilen är på avbetalning och äktenskapet har gått på sparlåga sedan förra fotbolls-VM. Vad ska en tjej göra?

Det råder ingen tvekan om att Denise Van Outen är en fantastisk skådespelerska. Hon spelar Stephanie med en ohämmad uppriktighet. Stycket är dessutom vackert regisserat av Tamzin Outhwaite. Tillsammans navigerar de genom pjäsens ebb och flod, och hanterar monologens rytm med lätthet. Det är otroligt fängslande och de dryga 90 minuterna flyger förbi.

Pjäsen har omarbetats sedan den senast sattes upp 2014. Van Outen och Terry Ronalds manus är välskrivet med stunder av patos, komedi och glädje. Det är raka rör och fyllt med referenser som placerar Stephanie i en specifik ålder och tid. Blinkningarna till läppbalsam med körsbärsdoft från Body Shop, eller hur en permanent och en maxikappa kunde få en tjej att se ut som Slash i Guns N' Roses, visar tydligt att det är till de formativa åren Stephanie längtar tillbaka. Det är dramatiskt logiskt att hon sjunger nyarrangerade popklassiker i denna jukebox-monolog. Steve Anderson har stöpt om tre klassiska spår till bitterljuva ”torch songs”, vilket ger texterna en betydligt djupare innebörd. Problemet är att de är för få; trots att det marknadsförs som en musikal dröjer det över en tredjedel av pjäsen innan vi får höra låt nummer två. Det finns monologpartier som formligen skriker efter att få sjungas (exempelvis ett möte på en strand), och om Van Outen hade fått ett originalpartitur skulle detta kunna utmana Tell Me On a Sunday när det gäller riktigt bra historieberättande.

När Van Outen väl sjunger återvänder Stephanie undantagslöst till det sena 80-talet och tidiga 90-talet, både bokstavligt och bildligt. Strukturellt påminner det om Follies – en varning för nostalgins faror genom ett musikaliskt signum som placerar huvudpersonen i en lyckligare tid. Men man kan knappast föreställa sig Dorothy Collins rollfigur Sally oroa sig för att förlora oskulden i ett par trosor från Tesco. Humorn är förvisso grov, men för varje skämt om ”Funny Feet”-glassar eller konkurrenter som vill ”riva av henne trosorna”, finns det också träffsäkra observationer: Stephanie beskriver det flotta hotellrummet med ”miniflaskor från Molton Brown och en säng stor som Belgien”. Och hon har en poäng. Filmat på Home House med vad som ser ut som drivor av vaselin på linsen, har pjäsen en tydlig ”The Only Way Is Essex”-vibe. Detta, tillsammans med Umbrella Rooms filmfoto, skapar känslan av en lyxig butik i Epping som säljer den sortens inredning som nyligen satt fast på fel sida av Suezkanalen.

Det finns en dold feminism i stora delar av manuset som ifrågasätter varför en av Stephanies kritiker är så nedlåtande (”är det allt hon tror att kvinnor duger till, att koka te?”). Det finns också en fin utveckling för karaktären vi aldrig får se, ”Slagg-Sue” (som Stephanie senare erkänner egentligen bara borde kallas ”Sue”). Tyvärr känns det hela lite krystat, och till skillnad från Shirley Valentine (som gjorde det först och bättre), träffar undertonen sällan rätt om den inte hamras in.

Detta är ett välskrivet och kvickt stycke som lär tilltala alla som minns tiden med skivaffärer som Our Price, underkläder från Knickerbox, dans till Jam & Spoon eller att ha älskat och förlorat på en strand i Ibiza. Pjäsens största tillgång är Van Outens ärliga och rättframma prestation. Den hade dock mått bra av mer musik – för om Van Outen tilläts sjunga ut mer, skulle den verkligen kunna lyfta ordentligt.

BOKA STREAMINGBILJETT