RECENSION: The View Upstairs, Soho Theatre ✭✭✭✭✭

Paul T Davies recenserar The View Upstairs, som nu spelas på Soho Theatre i London.

Ensemblen i The View Upstairs. Foto: Darren Bell The View Upstairs.

Soho Theatre, London

25 juli 2019

5 stjärnor

Boka nu Den 24 juni 1973 utsattes Upstairs Lounge, en gaybar i de franska kvarteren i New Orleans, för en anlagd brand. Trettiotvå personer omkom. Fram till massakern på nattklubben Pulse i Orlando 2016, då 49 personer mördades, var brandattentatet mot Upstairs Lounge det dödligaste angreppet mot HBTQ+-communityt i USA:s historia. Det rapporterades knappt i media och är fortfarande ouppklarat. Jag kände inte till händelsen förrän den nämndes i Martin Shermans pjäs Gently Down the Stream, som jag såg på Park Theatre tidigare i år. I en sällsynt och vacker akt av scenkonstnärlig korsbefruktning sätts nu Max Vernons enastående musikal upp i hjärtat av Soho, för att hylla och ge en röst åt de som förlorade sina liv.

Det här är inte bara en musikal; det är en aktivistisk handling. Wes, en samtida influencer, står i begrepp att köpa den utbrända lokalen för att förvandla den till en butik. Genom teaterns magi (och om du inte kan tro på osannolika händelser som leder till en musikal om homofobi i två tidsplan, varför i hela friden sitter du då i publiken?), reser han tillbaka i tiden till 1973, precis före attacken. Han finner den gemenskap som fanns där, tryggt undanstoppad i en fristad, men samtidigt sårbar för attacker från både lagen och allmänheten. Soho Theatres scen Upstairs är en perfekt lokal, och Lee Newbys magnifika scenografi tar oss direkt till New Orleans. Regnet hängde i luften på årets varmaste dag, och atmosfären var helt perfekt!

Tyrone Huntley (Wes) och Andy Mientus (Patrick) i The View Upstairs. Foto: Darren Bell

Och vilken fantastisk ensemble. Från öppningsnumret, hymnen Some Kind of Paradise, höll den mig i sitt HBTQ-hjärta ända till sista takten. Varje karaktär är välskriven och tydligt definierad. Tyrone Huntley är lysande som Wes – kaxig och med pengar som främsta måttstock för framgång, innan han sakta börjar förstå värdet av gemenskap och historia. En nästan oigenkännlig John Partridge är enastående som Buddy, pianisten och den misslyckade musikstjärnan – bitter och djupt olycklig. Dessa karaktärer är mänskligt ofullkomliga; här finns inga helgon. Carly Mercedes Dyer, som var så bra i Ain’t Misbehaving tidigare i år, är lika vass här som den sarkastiska och dråpliga Henri, communityts matriark och ägare. Garry Lee är både muskulös och feminin som dragqueenen Freddy, med stöd från sin vackra mor Inez, spelad av en högformsprestation från Victoria Hamilton-Barritt. Showens hjärta är Andy Mientus Patrick, som förälskar sig i Wes – sårbar och ömsint – samt Joseph Prouse som fredsmäklaren Richard, som för in tron på klubben. Vokalt är ensemblen i världsklass, och ett särskilt omnämnande går till Cedric Neal som Willie, vars sång lämnade mig helt mållös. Den mest fängslande insatsen stod dock Declan Bennett för som den hemlöse, självföraktande och självömkande prostituerade Dale – mannen som allmänt anses ha anlagt branden (han tog sitt liv ett år efter attacken). Det är drabbande och tvingar oss att konfrontera våra egna fördomar och homofobi. Branden och dess dystra realitet hanteras respektfullt och gripande.

Declan Bennett som Dale. Foto: Darren Bell

Ämnet är tungt, men det finns många ljusa stunder i både manus och sångtext, och kontrasten mellan då och nu belyses vackert. Medan Wes påminner oss om de framsteg som gjorts, är Vernon tydlig med att internaliserad homofobi och självhat fortfarande är högst närvarande, och att det är lika skadligt som hot från omvärlden. Gaymän i min ålder har alla haft sitt eget Upstairs Lounge – en klubb där vi sökte likasinnade, en fristad, men också en plats vi förnekade och sa att vi ”inte skulle vilja bli sedda levande på”. Lyckligtvis dog vi inte där, och detta verk hedrar inte bara dåtidens HBTQ+-personer, utan även dagens och morgondagens. Publiken jublade och ropade, och oavsett om du är HBTQ+ eller en allierad: se till att se denna originella, rörande och starka musikal. I en tid då en tredjedel av den brittiska regeringens nya ministrar röstat emot lagstiftning som förbättrar HBTQ+-personers liv, är den LIVSVIKTIG.

BOKA BILJETTER TILL THE VIEW UPSTAIRS