RECENSION: [Blank], Donmar Warehouse London ✭✭✭✭

Paul T Davies recenserar Alice Birchs pjäs, en samproduktion mellan Donmar Warehouse och Clean Break.

Ensemblen i uppsättningen på Donmar Warehouse. Foto: Helen Maybanks

Donmar Warehouse

18/10/19

4 stjärnor

BOKA BILJETTER

Alice Birch är en av den samtida scenens mest innovativa dramatiker. Denna nya pjäs, skapad i nära samarbete med Clean Break för att fira fyrtio år med kompaniet som arbetar med och för kvinnliga fångar, är ytterligare ett bevis på hennes kreativitet. Hon bjuder in teaterkompaniet – oavsett om det är en professionell ensemble eller amatörer – att välja fritt bland 100 möjliga scener. Det tvingar sällskapet att göra aktiva val för att forma en unik produktion, och här får vi se regissören Maria Abergs trettio utvalda scener. Det har blivit ett tankeväckande och djupt engagerande verk som passar perfekt i det intima Donmar-rummet, där scenografen Rosie Elnile lyckas hålla kvinnorna åtskilda även när de befinner sig under samma fängelsetak.

Zainab Hasan och Thusitha Jayasundera. Foto: Helen Maybanks Framför allt tar Clean Breaks arbete och Birchs texter oss långt bort från de glammiga stereotyper av kvinnofängelser som vi sett i Bad Girls eller Orange is The New Black. Scenerna är råa, fragmentariska, och publiken tvingas arbeta för att hitta kopplingarna mellan dem. Det som slår mig är hur få scener som faktiskt utspelar sig bakom galler; andra murar i omvärlden, såsom fattigdom, missbruk och destruktiva relationer, presenteras för att visa på den nästan oundvikliga vägen mot fängelse. I Abergs urval är det också en pjäs om mödrar och döttrar. Mödrar som förblir hjärtskärande beslutsamma inför sina drogberoende döttrar (Thusitha Jayasundera är lysande här), mödrar som bryter samman under ett barns gråt (Joanna Horton är förkrossad och förkrossande), och mödrar som försöker ställa allt till rätta (Lucy Edkins är så bra att jag beklagar att vi inte får se mer av henne förrän i slutscenen).

Ensemblen. Foto: Helen Maybanks Hela ensemblen är dock felfri; även i de kortaste scenerna förmedlar de avgrunder av behov och längtan efter kärlek trots alla hinder – "Carrier Bags" är ett perfekt exempel på detta. Den längsta scenen är "Dinner Party", där en grupp väninnor samlas för att fira ett nytt förhållande. Här, med överlappande dialoger, oavslutade meningar och stora teman utforskade genom en kvinnlig ensemble, placerar sig Birch sömlöst i det kulturella landskap som Caryl Churchill lämnat efter sig. Just som scenen riskerar att dra ut på tiden (det är svårt att hänga med i alla samtal samtidigt), anländer en knarkleverans utan att avbryta den artiga, högljudda medelklasskvällen. Det är då Petra Letangs karaktär (B) levererar ett tal som med kirurgisk precision punkterar deras hycklande medelklass-empati. Det får mig att vilja jubla, sådan är komplexiteten och skickligheten i detta verk. Med en speltid på 1 timme och 55 minuter utan paus är det en uthållighetsprövning för baken på Donmars bänkar, och mycket av materialet är tungt, även om det finns högst effektiva stunder av skratt, stundtals bittra. Men det utmärkta skådespeleriet, regin och manuset gör detta till en uppsättning väl värd din tid, och den dröjer sig kvar långt efter att du lämnat teatern.

Spelas till den 30 november 2019