RECENSION: Doctor Faustus, Duke of York’s Theatre ✭✭

Craig Stein, Tom Edden och Kit Harrington i Doctor Faustus. Foto: Marc Brenner

Doctor Faustus Duke of York’s Theatre 22 april 2016

2 Stjärnor

Boka nu | Mer info

Den tyska legenden om Faust har inspirerat många uppsättningar genom åren, men förmodligen ingen så blodig och explosiv som denna version från Jamie Lloyd Company.

Detta är en slags hybridversion som innehåller öppnings- och slutscenerna från Marlowes original, med en nyskriven mittdel.  Grundpremissen är densamma; en begåvad doktor säljer sin själ för att nå berömmelse och rikedom, till priset av att ständigt plågas av djävulen.

Kit Harrington i Doctor Faustus. Foto: Marc Brenner

Den nya mittakten för pjäsen in i samtiden (både sett till ton och språk) och skapar en parabel över dokusåpa-eran, där Faustus framställs som en illusionist i Derren Brown-stil som kämpar mot en beundrande allmänhets uppmärksamhet.

Att bearbeta pjäsen på detta sätt är ett hedervärt initiativ; Marlowes originalmittparti är ökänt tunt och tål definitivt att skrivas om. Men om man ska lägga till något i en klassiker måste det vara avsevärt bättre än det som fanns där innan. Trots vissa stundtals inspirerade ögonblick segar sig mycket av den nya dialogen fram, och lyckas sällan framkalla mycket mer än sporadisk avsmak.

Karaktärsutveckling får stå tillbaka för chockeffekter och popkulturella referenser i bästa buskisanda. Det finns så många konkurrerande idéer i omlopp att hela produktionen ofta känns som en rörig soppa; jag är väl förtrogen med texten men hade ändå ofta svårt att hänga med i den nya handlingen.

Produktionens obevekliga mörker och dysterhet förstärktes av ett stundtals hejdlöst överspel. Ensemblens eviga skrikande och grimaserande blev alltmer irriterande; den lugnare och mer känslosamma andra akten var betydligt starkare än den förvirrande första.

Jenna Russell tycktes vara den som bäst förstod detta och var en klar ljuspunkt i rollen som Mephistopheles. Hennes lågmälda ondska var långt mer kraftfull än mycket av det kaos som pågick runt henne, i synnerhet Forbes Massons tecknade variant av Lucifer.

Jenna Russell och Kit Harrington i Doctor Faustus. Foto: Marc Brenner

Mycket av uppmärksamheten låg föga förvånande på Game of Thrones-stjärnan Kit Harington i huvudrollen som Faustus (inte minst då skaparen George R. R. Martin fanns på plats i publiken). Harington är briljant kluven i titelrollen och gör det bästa av ett ofta tungrott manus. Det är en känslomässigt och fysiskt krävande prestation, och Harington växlar obehindrat mellan 1500-talsspråk och modern dialog.

Det mest tilltalande med denna uppsättning är, ovanligt nog, Soutra Gilmours scenografi och Jon Clarks ljussättning. Scenbygget är i ständig rörelse och blottar det djup och den höjd som finns dolt bakom det.

Kit Harrington i Doctor Faustus. Foto: Marc Brenner

Dessa ständigt skiftande perspektiv, i kombination med den skarpa och olycksbådande belysningen, skapar en djupt obehaglig effekt. Det bjuds även på sevärd koreografi och effekter av Scott Penrose och Polly Bennett, även om dessa sekvenser med fördel hade kunnat användas mer sparsamt för maximal effekt.

Doctor Faustus är en uppsättning som försöker uppnå mycket, men bara lyckas delvis. Det är en konstnärligt iscensatt produktion med hög intensitet, men som tyvärr lider brist på både hjärta och sammanhang.

BOKA NU FÖR DOCTOR FAUSTUS