RECENSION: Middle, National Theatre ✭✭✭✭✭

Paul T Davies recenserar David Eldridges Middle, som just nu spelas på National Theatre i London.

Claire Rushbrook (Maggie) och Daniel Ryan (Gary). Foto: Johan Persson Middle.

National Theatre.

4 maj 2022

5 stjärnor

Boka biljetter

Vi kan alla peka ut Början – hur en relation startade är en del av vår gemensamma historia och våra minnen. Ibland kan vi även se Slutet närma sig. Men hur vet man när man befinner sig i Mitten? Det är tveklöst den tidpunkt som är svårast att definiera. Vi möter Gary och Maggie, ett par i medelåldern, mitt i natten. Hon gör ordning en varm dryck; han har kommit ner för att se om allt är bra med henne. Deras dotter, Annabelle, sover på övervåningen, men hennes närvaro vilar tungt över äktenskapet. Maggie berättar för Gary att hon inte älskar honom längre. David Eldridges utmärkta nya pjäs fångar mitt i prick ensamheten i ett långvarigt äktenskap.

Daniel Ryan (Gary) och Claire Rushbrook (Maggie). Foto: Johan Persson

Skådespeleriet är sublimt. I rollen som Gary är Daniel Ryan helt naturlig som den typiske ”Essex-killen” som gjort karriär – en city-kille som sliter hårt för att behålla sitt stora hus och ge sin dotter det allra bästa. Han försöker vifta bort Maggies förödande avslöjande, vill inte veta av det, och tänker i stället på den fina Alla hjärtans dag-helgen de nyss haft; han ångrar att han inte packade ner vibratorn han köpt för att ge gnistan tillbaka till deras samliv. Hans tajming är superb, precis som Claire Rushbrooks i rollen som Maggie. Hon insisterar på att de måste prata och avslöjar att hon kan vara kär i en annan man, samtidigt som hon hjärtskärande berättar om missfall och IVF-behandlingar innan deras ”mirakel-dotter” slutligen kom. Det mest rörande är hennes erkännande att hon har svårt för sin dotter, att det för henne inte blev något sagoslut, och att det var ensamt att vara hemma med barnet medan Gary arbetade. Manuset ger en klump i halsen, för att i nästa sekund locka fram skratten när Gary till exempel dansar till deras låt och de minns lyckligare tider. När han väl erkänner att han inte längre vill spela rollen som bankman i City, att han börjar bli för gammal, blir ärligheten än mer rå.

Daniel Ryan (Gary) och Claire Rushbrook (Maggie). Foto: Johan Persson

Det är en perfekt synergi mellan regissör (Polly Findlay som hedrar manuset föredömligt), skådespelare och dramatiker när de navigerar genom det krackelerande äktenskapet. Ibland befinner de sig så långt ifrån varandra som möjligt på Fly Davis perfekt utformade scenografi av ett modernt stadshus, ibland tillräckligt nära för att eventuellt kunna laga sin relation – man hejar på dem genom hela föreställningen. Allt spelas med en lågmäld brittisk återhållsamhet; även när Gary krossar tallrikar och glas är han noga med att inte rikta något mot Maggie. Rolig, trovärdig och igenkännbar – detta är en fantastisk kväll på National Theatre, ett intimt och realistiskt porträtt av modern kärlek och ambitioner. När solen går upp och vardagsrutinerna tar vid igen, vill vi desperat veta om detta verkligen är Slutet. Enastående.

Spelas på National Theatre till och med 18 juni 2022 Anmäl dig till vårt nyhetsbrev