RECENSION: Monster Raving Loony, Soho Theatre ✭✭✭✭

Jack Brown, Joanna Brooks, Joseph Alessi och Samuel James. Foto: Steve Tanner Monster Raving Loony

Soho Theatre

18 maj 2016

4 stjärnor

BOKA NU

I över 30 år var David Sutch herre över oordningen vid de brittiska parlamentsvalen, där han underminerade de etablerade partierna med sitt clownerier och sina fåniga kostymer. Med sitt "Official Monster Raving Loony Party" var han en del av ett föränderligt samhälle som födde den respektlösa komiken i The Goons, Monty Python och That Was the Week That Was. Det var därför en genialisk idé av James Graham att utforska den självutnämnde Screaming Lord Sutchs liv och samtid genom ramverket för klassisk brittisk komedi.

Monster Raving Loony, som har flyttats över från Theatre Royal Plymouth, blickar tillbaka till varieténs music hall, Max Miller och Punch and Judy – allt sådant som tidigt påverkade Sutch under uppväxten i Harrow i nordvästra London. Pjäsen följer den nära relationen med modern, hans manodepressivitet, den sporadiska karriären som musiker och bildandet av partiet som blev känt för att ställa upp med kandidater i både nationella och lokala val, inklusive i premiärministrars valkretsar. Trots att Sutch förlorade samtliga 40 val han ställde upp i, blev han en folkkär gestalt för sitt sätt att driva med etablissemanget innan han tragiskt tog sitt liv 1999.

Joseph Alessi, Joana Brookes och Samuel James. Foto: Steve Tanner

Allt detta berättas genom en serie sketcher där verkliga personer stöps om: Sutchs mamma blir en teater-dame i sann pantomime-anda, Dandy Nichols Else Garnett i Till Death Us Do Part och gamle Albert Steptoe i Steptoe and Son (originalet till Hem till Midgård). Partikonferensen för Monster Raving Loony Party stöps om till ett hysteriskt roligt personalmöte från Hi-de-Hi!, medan Sutchs möten med valförrättare skickligt gestaltas som Hancock’s Half Hour och ‘Allo ‘Allo. Vi får även inblickar i det brittiska efterkrigssamhället och det politiska landskapet genom figurer som Pete and Dud, That Was the Week That Was, Monty Python och The Goon Show.

Under Simon Stokes regi visar den sex personer starka ensemblen prov på en enorm mångsidighet och en enastående förmåga för imitation. Joanna Brookes är kusligt pricksäker som Dandy Nichols och Su Pollards Peggy i Hi-de-Hi!, medan Joe Alessi sätter ribban högt från start som Max Miller och en ekivok pantomime-dame i direkt samspel med publiken. Skådespelarna greppar dessutom själva instrumenten för att stå för musiken, under ledning av kapellmästaren och kompositören Tom Attwood.

Joseph Alessi och Samuel James. Foto: Steve Tanner

Genom alla sketcher spelas rollen som Screaming Lord Sutch med stor skicklighet och pondus av Samuel James. Han ger oss inblickar i Sutchs plågade själ men imponerar också i sina många komiska skepnader, från Tony Hancock till Harry H. Corbetts Harold Steptoe.

Jag är osäker på hur begriplig pjäsen skulle vara för någon som inte är bekant med Sutch eller den brittiska komikens guldålder under 1900-talets senare hälft, men uppsättningen har tillräckligt med skratt, energi och uppfinningsrikedom för att göra det irrelevant. Med en publik som ikläds partyhattar och emellanåt uppmuntras att delta, är det en underhållande föreställning som bjuder på gott om skarpa iakttagelser av brittisk politik och samhällsliv.

MONSTER RAVING LOONY SPELAS PÅ SOHO THEATRE TILL OCH MED 18 JUNI 2016