RECENSION: My Mum's A Twat, Summerhall, Edinburgh Fringe ✭✭✭

Mark Ludmon recenserar Anoushka Warden i sin egen pjäs My Mum’s a Twat på Summerhall under Edinburgh Fringe

My Mum’s a Twat Summerhall, Edinburgh Fringe

Tre stjärnor

Boka biljetter

Anoushka Warden fick en succé med sin första pjäs, My Mum’s a Twat, när den hade premiär förra året på Royal Court i London. Med Patsy Ferran i huvudrollen vann denna monolog publikens hjärtan med sin uppriktiga och arga skildring av ett barn som överges av sin mamma efter att hon sugits in i en New Age-sekt. Nu sätts föreställningen upp på nytt, men denna gång med Warden själv på scen i vad som beskrivs som en ”otillförlitlig version av en sann historia, filtrerad genom ett suddigt minne och en livlig fantasi”.

Ferran, som vann en Olivier tidigare i år för Summer and Smoke, är ingen lätt person att efterträda – särskilt inte för Warden som inleder föreställningen med att berätta att hon inte är någon professionell skådespelare. (Vid sidan av författarskapet är hon presschef på Royal Court.) Detta återspeglas i hennes framförande som, ironiskt nog, sällan ger intrycket av en karaktär som faktiskt har genomlevt dessa händelser och känslor. Det finns dock minnesvärda stunder då Warden tycks kliva ur rollen av att bara läsa upp sin text i en mikrofon och istället ger uttryck för genuina utbrott av ilska och bitterhet över vad som förmodligen är en version av hennes egen barndom.

Vi delar ilskan över en moders beslut att prioritera sin ”helknäppa övertygelse” framför att ta hand om sin dotter, och att viga sitt liv åt att driva en kursgård i Kanada av lojalitet mot en manipulativ guru. Vid flera tillfällen hörs indignationsflämtningar från publiken. Men för det mesta berättas historien med den humor som distans ger, där man hittar de komiska sidorna av dessa upplevelser vid sidan av underhållande iakttagelser om att växa upp.

I regi av Debbie Hannan har denna nya version en speciell dragningskraft i och med att den framförs av upphovspersonen själv. Oavsett hur mycket som faktiskt är ”sant”, finns det alltid något fängslande i att se en dramatiker framföra sitt eget verk, särskilt i en roll som bottnar i egna erfarenheter.

Spelas till och med 25 augusti 2019