RECENSION: Platform Plays – Bright. Young. Things och Heavy Weather

Paul T Davies recenserar Platform Plays: Bright. Young. Things. och Heavy Weather utgivna av Nick Hern Books.

Platform Plays- Bright. Young. Things. och Heavy Weather. Nick Hern Books.

4 stjärnor

Serien Platform lanserades 2015 och erbjuder pjäser för stora ensembler med en helt eller övervägande kvinnlig rollista, anpassade för skolor, amatörteatergrupper och ungdomsteatrar. Det är ett samarbete mellan förlaget Nick Hern Books och Tonic Theatre, vars konstnärliga ledare Lucy Kerbel reagerade på forskning som visade att även om majoriteten i ungdomsgrupper var tjejer, så hamnade de kvinnliga karaktärerna ofta i skymundan till förmån för manliga huvudroller. Tonics ambition är att stötta brittisk teater i arbetet för ökad jämställdhet. Dessa pjäser utmanar föreställningar om kvinnliga röster och erfarenheter genom att sätta unga kvinnor i centrum, utan att för den sakens skull stänga ute gruppens manliga deltagare. Dessa två nya pjäser, som följer de tre första i serien, är samtida, relevanta för unga människors liv och erbjuder ett utmärkt utbud för grupper som gillar utmaningar.

I Bright. Young. Things. använder Georgia Christou en struktur som många unga känner igen – dokusåpan. Här pågår en jakt efter Storbritanniens "Guldhjärna", det smartaste unga stjärnskottet. Det är ett stycke som jag tror många unga kommer att älska att medverka i, och här finns mycket humor. Jag föll särskilt för Producenterna – som kan spelas av valfritt antal personer så länge de rör sig synkroniserat – en homogen grupp sliskiga manipulatörer som regisserar sin reality-show. De publikfriande programledarna, domarna och deltagarna är träffsäkra och vältecknade karaktärer. Av en slump hamnar Rochelle i finalen; hon är temperamentsfull och intelligent och vägrar att formas efter den mall producenterna valt ut åt henne. En efter en inser de andra deltagarna att de inte heller vill vara med på de villkoren. Det är en smart pjäs om identitet, föräldrapress och media som vibrerar av energi.

Heavy Weather av Lizzie Nunnery har en något mörkare ton och påminner oss om att klimathotet alltjämt är en av vår tids viktigaste frågor. Mona, en outsider, har vuxit upp med sin storasyster Elin sedan deras mamma lämnade dem för att protestera och kampanja i miljöfrågor. När Mona skymtar sin mamma i en tv-ruta reser hon till en klimatdemonstration för att konfrontera och förena sig med sin mor, Lucinda. Men hon möts av kaos; modern är självisk och frågorna är mer komplexa än hon trott. Det kan låta tungt – och budskapet är sannerligen starkt – men Nunnery väver in dråpliga och tänkvärda möten med allt från influencers och gurus till överkänsliga volontärer. I likhet med Bright Young Things möter vi också en historieberättare som envisas med att omförhandla Monas berättelse till en av ren vrede och protest. Pjäsen innehåller även musik med fantastiska texter som förstärker budskapet och sjuder av liv och angelägenhet.

Båda författarna ger grupperna stort utrymme att sätta sin egen prägel på uppsättningen och manusen erbjuder fina möjligheter för skådespelarna. Det slår mig också att det finns tillräckligt många roller för att mindre grupper ska kunna arbeta med texterna separat, kanske genom att skapa två kontrasterande versioner av samma pjäs. Varje ungdomsregissör, dramalärare och teaterledare bör kolla in dessa titlar och de övriga i Platform-serien. Som Kerbel konstaterar är ungdomsteatern framtidens teaterskapares maskinrum, och här finns utmärkt bränsle för att driva den utvecklingen framåt.