RECENSION: The Bone Sparrow, Theatre Peckham ✭✭✭✭

Tim Hochstrasser recenserar The Bone Sparrow, dramatiserad av S Shakthidharan efter Zana Fraillons roman, på Theatre Peckham.

Yaamin Chowdhury som Subhi i The Bone Sparrow. Foto: Robert Day The Bone Sparrow

Theatre Peckham

4 stjärnor

BOKA BILJETTER

Pilot Theatre specialiserar sig på att föra ut dramatik till unga, och denna satsning – som landar i Peckham efter turnéer i York, Coventry och Colchester – gör ingen besviken. Vid sidan av undertecknad satt en fullsatt salong med tonåringar från samma skola, och de satt fängslade hela tiden, trots en speltid på drygt två och en halv timme.

Detta är en australisk dramatisering av en roman av Zana Fraillon (också australisk), som blivit ett fenomen långt utanför barnlitteraturens krets sedan debuten 2016. Berättelsen fokuserar på en flyktingfamilj av rohingya-muslimer som fastnat i ett australiskt flyktingläger. Vi ser världen genom Subhis ögon, han som är född i lägret och aldrig sett världen utanför. Förhållandena är enkla, för att inte säga bedrövliga; kosten är dålig, aktiviteterna få och bevakningen repressiv och stundtals brutal. Vid Subhis sida finns hans mamma, som fortfarande hoppas på att hennes poet till make ska kunna återförenas med dem; hans slagkraftiga storasyster Queenie; medfången Eli som styr svartahandelsverksamheten; vakter (kallade 'jackets') varav vissa är snälla och andra brutala; och slutligen Jimmie, en flicka från utsidan som han blir vän med vid lägrets stängsel på ett sätt som för tankarna till ”Pojken i randig pyjamas”.

Ensemblen i The Bone Sparrow. Foto: Robert Day

Det är dock alternativen till den karga verkligheten – hopp, fantasi och föreställningsförmåga – som lyfter både historien och dramatiseringen över det vardagliga. Subhi tecknar och skriver sina visioner av hur världen kan se ut bortom stängslet, oavsett om det handlar om havet och dess invånare, smaken av varm choklad eller de starka berättelser han läser för den analfabetiska Jimmie ur hennes avlidna moders anteckningar. Äkta vänskap och möjligheter till förändring skapas ur historier som fångas ur luften. De starkaste delarna i uppsättningen (vilket kanske också förklarar greppet den har om tonårspubliken) ligger i hur dessa inre världar förverkligas och projiceras.

Mest anmärkningsvärda i detta avseende är Alison Duddles fantastiska dockor. Här finns en märkvärdigt sofistikerad och talför anka, med Jummy Faruqs röst, som fungerar som Subhis inre förnuft – lite likt en av Philip Pullmans daimoner. En val dyker upp under de sista minuterna; och i berättelsen om Oto och Anka (en saga i sagan) får stora men humana människor möta skrämmande, skyhöga soldater som för tankarna till de mer fantastiska monstren i ”Sagan om ringen”. En fantasifull utmaning har mötts av ett lika fantasifullt svar.

Mary Roubos som Jimmie. Foto: Robert Day

Detta är en ensembleproduktion där hela rollistan får rycka in som scenarbetare utöver sina många roller i handlingen. Några prestationer sticker dock ut lite extra. Yaamin Chowdhury som Subhi hittar den rätta blandningen av oskuld och förundran, men utvecklar också empati och klokhet under pjäsens gång. Siobhan Athwal som systern Queenie bidrar med en balanserande tuffhet som håller sentimentaliteten stången, även om det förblir oklart varför hon talar med sydafrikansk accent. Elmi Rashid Elmi utstrålar gatusmart list och fysisk energi som den företagsamme Eli, och Mary Roubos gestaltar Jimmie med pojkflickaktig schwung och plötslig sårbarhet. Devesh Kishore och Mackenzie Scott ger kontrasterande porträtt av lägervakterna – den ene human och försonlig, splittrad mellan motstridiga krav; den andre bräcklig, skadad och fylld av ett hotfullt våld som väntar på att bryta ut.

Mackenzie Scott som Beaver och Elmi Rashid Elmi som Eli i The Bone Sparrow. Foto: Robert Day

Bland det kreativa teamet förtjänar regissören Esther Richardson beröm för tempot och för att hon ser till att det alltid finns något visuellt intressant att följa i de långa scensekvenserna i första akten. Scenografen Miriam Nabarro har gjort ett utmärkt jobb med att skapa en flexibel miljö som antyder lägrets olika delar genom flyttbara stängselsektioner. Ibland förpassas dessa helt till kulisserna för att ge plats åt dynamisk handling och frammana visioner av inre världar.

Yaamin Chowdury som Subhi och Emil Rashid Elmo som Eli. Foto: Robert Day

Sammanfattningsvis är detta en mycket givande kväll. En avslutande reflektion: en fördel med en publik som till stor del består av skolungdomar är att kollektiv disciplin upprätthålls. Om bara varje West End-teater hade en rektor som före föreställningen deklarerade: ”Alla mobiltelefoner som används under kvällen kommer att beslagtas!”

The Bone Sparrow är en samproduktion mellan York Theatre Royal, Belgrade Theatre Coventry, Mercury Theatre Colchester och Derby Theatre och spelas på Theatre Peckham till den 23 april 2022. The Bone Sparrow är en barnbok utgiven av Hachette (Orion Children's Books).

https://www.youtube.com/watch?v=Cc6e90po6PA