TILLBAKABLICK: Porträtt av Amy West

I veckans Throwback Thursday pratar Sarah Day med Amy West, som igår hade premiär i ensemblen för Hairspray på London Coliseum.

Vad var din allra första föreställning som barn, och vad var det som fick dig att vilja börja med teater?

Jag gjorde egentligen inga professionella roller som barn. Jag var med i min lokala dansskolas föreställningar vartannat år från det att jag var tre år gammal. Det som drog mig till teatervärlden var helt enkelt min kärlek till den. Min kunskap om musikal var inte jättestor på den tiden, men jag älskade att se de gamla Gene Kelly- och Fred Astaire-filmerna. Jag älskade dansen och fick alltid höra att man ska jobba med något som gör en lycklig, för då känns det aldrig som ett jobb.

Stort grattis till rollen i ”Hairspray”! Berätta lite om föreställningen, din audition och repetitionsperioden, och hur det har varit att arbeta mitt under en pandemi.

Tack! Auditions drog igång redan 2019. Jag var i Cardiff då med musikalen Annie, så jag minns allt som ett enda töcken – jag gick upp klockan fem för att hinna med första tåget, gjorde min audition och rusade sedan tillbaka för kvällens föreställning. Först var det ett dansprov till ”The Nicest Kids In Town”, sen klipp till sångprov. Andra omgången var ett nytt dansprov till ”You Can't Stop The Beat”, och återigen vidare till sång. Finalen var sedan dans kombinerat med material från föreställningen. Det gick väldigt snabbt och smärtfritt. Vi hann repetera i två dagar innan lockdown slog till! Helt galet. Som tur var startade vi en WhatsApp-grupp innan vi skildes åt, så vi höll kontakten inom ensemblen hela tiden, vilket var fantastiskt fint.

Hur ser din process ut när du ska gå in i en karaktär inför en föreställning? 

Eftersom jag jobbar som swing kan det hända att jag inte har någon tid alls för en sådan process. För mig handlar det mest om att försöka njuta, eftersom första gången jag gör rollen på scen oftast är inför en betalande publik. Om jag ska vara ärlig går min förberedelse mest ut på att ha koll på det spår (track) jag först förväntas hoppa in i. Jag går igenom deras placeringar på scen och harmonier, och försöker ha så roligt som det bara går.

Varför är teater viktigt för dig? Teater är eskapism. Särskilt under det senaste året har folk behövt det mer än någonsin... så att ha teatern tillbaka tror jag betyder mer för människor än de ens inser. Att få bli bortförd till en annan värld och få två timmar utan bekymmer eller stress. Speciellt med en show som Hairspray, som berör så många aktuella ämnen (som Black Lives Matter-rörelsen). Det är en föreställning fylld av hopp, ren glädje och acceptans. Teaterbranschen ropar efter mer mångfald bland både skådespelare, kreatörer och personal. Berätta vad det betyder för dig. Känner du att stämningen har ändrats eller har branschen fortfarande en lång väg kvar?

Jag tyckte inte ifrån början att branschen hade en så lång väg kvar, men jag har turen att vara del av en otroligt mångsidig ensemble som är öppen för diskussioner och att utbilda sådana som mig. Jag har redan lärt mig så mycket av mina kollegor; det är ett fantastiskt gäng och jag känner mig väldigt lyckligt lottad. Samtidigt har det fått mig att inse och öppnat mina ögon för att vi faktiskt har en lång väg kvar. Ja, vi jobbar på det bit för bit och det sker en gradvis förändring. Men ja, vi är inte framme än.

Hur har du hållit kreativiteten vid liv under lockdown?

Jag har haft turen att få undervisa vid några fantastiska skolor, både via Zoom och på plats, vilket verkligen har hållit mig igång. Jag har också tagit upp mitt målande och tecknande igen, vilket har varit helt underbart att få hitta tillbaka till.

Berätta om ett av dina bästa eller roligaste minnen från scenen?

Det finns så många! Mitt bästa minne är när jag var Associate Director/Choreographer på Annie. Det har varit en dröm för mig, och att Nick Winston och David Ian gav mig det förtroendet är något jag alltid kommer att vara tacksam för. Det var en väldigt känslosam och stolt premiärkväll. Och det roligaste... jösses, det finns verkligen hur mycket som helst. Jag har ramlat eller snubblat på scen fler gånger än jag kan räkna.

Vilka tre saker hittar man alltid i din loge? Som tursymboler, saker som hjälper dig på scen... blå m&ms?

Åh, sheet masks. Jag älskar ansiktsmasker. Särskilt som swing har man ju en del tid över. Sen en anteckningsbok... jag är fortfarande gammaldags och föredrar att skriva ner saker för hand. Och min snygga oversize-tröja från Zara... den är sliten, men den praktiskt taget bor jag i när jag är på teatern.

Om ditt liv var en föreställning, vad skulle den heta och varför?

Den är svår! Hm... Jag känner att det borde vara något klassiskt Essex-uttryck. Jag driver alltid med min egen dialekt men är väldigt stolt över mina rötter, så det får bli något i stil med ”Shut Up”, ”Drop me Out” eller ”Oh my Christ” (haha).

Det har varit ett tufft år för nya skådespelare som just tagit examen. Vilket råd skulle du ge till alla nyutexaminerade?

Jämför dig inte med andra. Håll dig till din egen väg och fokusera på dig själv. Och behandla andra som du själv vill bli behandlad – det kommer man långt på i den här branschen. Men fokusera på ditt eget... din tid kommer!

BOKA BILJETTER TILL HAIRSPRAY I LONDON