KRITIKERNAS VAL: Topp 10 nya pjäser i West End – 30 juni 2015

Vilken pjäs bör du se först i London?

Vi har sammanställt den här listan för att bespara dig besväret att behöva välja själv! Det är helt enkelt vår bedömning – och alla har ju sin egen – baserat på våra recensenters tankar. Vi uppdaterar listan regelbundet så att nya produktioner dyker upp på din radar och vi tar även hänsyn till när originalensembler byts ut.

Pjäser som har spelats i mer än tre år är inte inkluderade – det här är en lista för nya eller relativt färska uppsättningar i London.

Så se till att gå och se dem!

1. To Kill A Mockingbird

Timothy Sheaders helt makalösa, djupt vackra och intensivt fängslande uppsättning av To Kill A Mockingbird spelas nu på Barbican Theatre. Den är inte bara nästintill perfekt på alla sätt – den är helt perfekt i alla avseenden. När det gäller fantastiskt berättande och en superb ensemble som med hängivelse framför en detaljrik och sällsynt resonant – men sublimt enkel – historia, finns det inget i dagens London som kan mäta sig med den här produktionen (bortsett från Gypsy).

LÄS VÅR RECENSION

2. The Elephant Man

Vid en första anblick ser det ut som en enkel historisk berättelse med ett par stjärnskott i huvudrollerna; ganska alldagligt material men med potential för glansiga höjder. Ellis ser dock bortom detta, och även om rollsättningen är ohämmat stjärnspäckad, är detta en eftertänksam, skarpsinnig och slutligen omskakande meditation över tolerans, konventioner, acceptans och kärlek.

LÄS VÅR RECENSION

Foto: Richard Davenport 3. Second Soprano

I denna teatersäsong där minnet av första världskrigets utbrott står i fokus, är många av de mest framgångsrika dramatiska verken småskaliga. På många sätt är detta fina samspel, skrivet av Martha Shrimpton och Ellie Routledge och framfört av Shrimpton och Olivia Hirst, en spegelbild av Stony Broke in No Man’s Land, som jag recenserade här nyligen. Båda är virtuosa kraftprover i skådespelarkonst som använder flera genrer, skapar en mängd roller och blandar stämningar, musik och ord för att skapa en obeskrivlig och unik blandning av humor och patos. Som ett resultat blir minneshandlingen mer komplex och i slutändan, skulle jag vilja säga, mer rörande än ett enkelt, rakt narrativ eller ett historiskt tillvägagångssätt.

LÄS VÅR RECENSION | BOKA BILJETTER

Asking Rembrandt. Foto: Chris Gardner 4. Asking Rembrandt

Det finns inte mycket svängrum på övervåningen på Old Red Lion, men det kreativa teamet lett av regissören Jonathan Kemp har skapat en flexibel och väl utformad scenografi som ger en rik bakgrund till pjäsen. Scenen är fylld av relevant konstnärlig bråte och vackra tyger – medvetet teatraliskt på ett sätt som är helt rätt för målningarna från denna period i Rembrandts liv. Den intima atmosfären och det finstämda skådespelet drar snabbt in publiken i relationerna och problematiken. Resultatet blir en intellektuellt utmanande och varmhjärtad teaterkväll. Pjäsen spelas fram till mitten av juli och är givande på alla sätt. Och du kommer nog aldrig se på handskar på samma sätt igen...

LÄS VÅR RECENSION

Foto: Johan Persson. 5. The Audience

The Audience, skriven av Peter Morgan och regisserad av Stephen Daldry, är en av dessa sällsynta teaterupplevelser som omfamnar och levererar alla möjligheter i en fyllig och perfekt gestaltad meditation över den brittiska monarkin, premiärministerämbetet och det brittiska samhällets utveckling. Det är sällan man känner att man skulle kunna lyssna och titta på författarens verk i tolv timmar till, men så var tveklöst fallet här.

LÄS VÅR RECENSION |

6. Måsen (The Seagull)

Betts bearbetning (eller snarare nytolkning) försöker verkligen frammana samma effekt som Tjechov måste ha haft på sin ursprungliga publik. Det finns en robust modernitet i språket som gör situationerna och karaktärerna omedelbart begripliga och igenkännbara. Detta sker på bekostnad av den lyrik som Tjechov skrev, men i slutändan är den tydliga förståelsen värd det. För vissa kommer texten utan tvekan att kännas för grov eller vulgär – men den destillerar kärnan i Tjechovs avsikt på ett sammanhängande och påtagligt sätt.

LÄS VÅR RECENSION |

Den märkliga händelsen med hunden om natten. foto: Brinkhoff-Mogenburg 7. Den märkliga händelsen med hunden om natten Simon Stephens dramatisering av Mark Haddons bästsäljande roman, The Curious Incident of the Dog in the Night-Time belönades med sju Olivier Awards 2013, inklusive Bästa nya pjäs, Bästa regi, Bästa ljusdesign och Bästa ljuddesign, samt 2015 års Tony Award för bästa pjäs.

8. 1984

Den här dramatiseringen av 1984 är ett modernt mästerverk. Säkra dina biljetter nu, innan de för bort dig till rum 101.

LÄS VÅR RECENSION |

9. Hay Fever

Felicity Kendal är en triumf i rollen som den sprudlande och självupptagna divan Judith. Hennes hesa, raspiga röst; de ständiga tändningarna och släckningarna av cigaretter; de vårdslösa men envisa kasten med de rufsiga lockarna; de oskyldiga ögonen och de fräcka kommentarerna; okynnet, den vilda hängivelsen, den smygande självsäkerheten och den högdragna likgiltigheten. Varje aspekt av prestationen är perfekt avvägd av Kendal.

LÄS VÅR RECENSION |

Bobby Davro som Eric och Oliver Joel som Tony i Not A Game For Boys. Foto: Lia Waber 10. Not A Game For Boys

Not A Game for Boys var en fantastisk utekväll med lysande skådespelarinsatser och ett briljant manus – definitivt något att föra oväsen om!

LÄS VÅR RECENSION |