RECENSION: Beauty and the Beast A Musical Parody på King’s Head Theatre ✭✭✭✭

Jennifer Christie recenserar Fat Rascal Theatre Companys Beauty and the Beast – en musikalparodi som nu spelas på King’s Head Theatre.

Beauty and the Beast: A Musical Parody. Foto: Nick Rutter Beauty and the Beast: A Musical Parody

King’s Head Theatre

2 november 2018

4 stjärnor

Boka nu Fat Rascals Theatre presenterar nu Beauty and the Beast: A Musical Parody på The Kings Head Tavern för andra året i rad. Föreställningen är en del av en UK-turné och efter att London-säsongen avslutas den 17 november fortsätter turnén fram till jul. Beauty and the Beast: A Musical Parody är ett underbart upptåg i ett Disney-liknande landskap med flera skojiga vändningar i den välkända sagan. Fat Rascals tröttnade på alla svaga kvinnliga huvudpersoner som finns inom barnteater. De såg den senaste storfilmen baserad på den gamla sagan och konstaterade: ”Efter att ha sett ännu en fabel om en kvinna som lär sig att bortse från en mans vidriga yttre för att älska själen på insidan, bestämde vi oss för att vända på hela steken. Vi utforskar könsroller… och skapar en helt ny musikal.”

Beauty and the Beast: A Musical Parody. Foto: Nick Rutter

Den klassiska sagan har alltså vänts upp och ned; Belle blir Beau, Odjuret var en gång en prinsessa och så fortsätter det genom hela pjäsen. Det fungerar utmärkt, även om Beau visar fler av sina feminina sidor än genomsnittets bondpojkar. Mycket av originalhistorien är intakt och det finns gott om vassa och ekivoka oneliners som får publiken att tjuta av skratt.

För manus och texter i denna version står Robyn Grant och Daniel Elliot, med musik av James Ringer-Beck, även om verket i grunden är framarbetat av hela ensemblen. Repetitionerna måste ha varit en enda lång fest. Det finns många ekon av originalet i både text och musik och handlingen följer den välbekanta stigen med ett anmärkningsvärt undantag: en till synes galen bykvinna som gormar om äggbrist. Det är inte förrän i slutscenerna som hennes raison d’etre avslöjas. Det är väl värt väntan. Lika vass som manuset är musiken av Ringer-Beck, med ytterligare bidrag av Nicola Chang. Ibland anar man originalmusiken, men örat luras av förändringar som är både betydelsefulla och förtjusande. Exempelvis ersätter ”Have a Brunch” det ursprungliga numret med de dansande gafflarna och bjuder på väldigt slagfärdig lyrik. Sången som här heter ”Beauty and the Beast”, framförd av Mr Spout (Aaron Dart), är också en ren fröjd.

Beauty and the Beast: A Musical Parody. Foto: Nick Rutter

Trots allt det positiva fanns det dock ett problem med ljudet, främst på grund av var jag satt… precis under den enda högtalaren som verkade vara i bruk. Bakgrundsmusiken dränkte ständigt rösterna, både i sång och tal, vilket gjorde att många detaljer i första akten gick förlorade. Det är aldrig kul att höra resten av publiken skratta när man själv har missat poängen. Jag bytte plats i pausen och då var balansen betydligt bättre.

Prestationerna på scen var enastående. Hela ensemblen dubblerade roller och mer därtill. Allie Munro sticker verkligen ut och gör tre namngivna karaktärer samt en uppsjö av ensembleroller. Det finns en särskilt minnesvärd scen där hon byter karaktär på scen från Odjurets mamma Maureen till La Fou Fou, sidekick till Siobhan (som hoppas vinna Beaus hjärta). Munro är oerhört skicklig och väldigt underhållande. Katie Woods dominerar scenen som Siobhan med en stark karaktärstolkning som var hennes höjdpunkt för kvällen.

Beauty and the Beast: A Musical Parody. Foto: Nick Rutter James Mawson spelar Beau och är mycket älskvärd. Robyn Grant gör Odjuret, och hon ser fantastisk ut i en kostym designad av Hugh Purves, som här kombinerar sin känsla för dräkter med sitt arbete som dockdesigner med stor effekt. Grant och Mawson har flera fina ögonblick tillsammans, däribland kärleksduetten ”Thorns”. Deras relation är tydligt definierad. Kvällens mest dramatiska ögonblick tillhör dock Grant i scenen där hon tror att Beau har lämnat henne. Hennes repris av ”Thorns” och reaktionen på sveket är genuin och rörande. Beauty and the Beast: A Musical Parody har med denna bearbetning nått en högre nivå. Det är en fröjd av både innovation och genomförande.

BEAUTY AND THE BEAST: A MUSICAL PARODY BILJETTER