RECENSION: Down And Out In Paris And London, New Diorama Theatre ✭✭✭✭✭

Down And Out In Paris and London

New Diorama Theatre

30 april 2016

5 stjärnor

Boka nu Down And Out In Paris and London är en sammanvävning av George Orwells roman och Polly Toynbees Hard Work. Uppsättningen, som nu spelas på Londons New Diorama Theatre, erbjuder 90 slagkraftiga minuter som påminner oss om hur fattigdomens brutalitet och politik – inte i något avlägset land, utan i vårt eget förmodat ”moderna” samhälle – kan vara både förtryckande och djupt orättvis.

Pjäsen, som först sattes upp på förra årets Edinburgh Festival, har nu byggts ut och återvänder till New Diorama för en förlängd spelperiod.

I David Byrnes dramatisering pendlar handlingen mellan 1920-talets Paris, skildrat av Orwell, och 2003 års London sett genom Toynbees ögon. Det är en febrig produktion som perfekt understryker pjäsens poäng: att befinna sig på samhällets botten utan pengar och bara försöka överleva är ett utmattningskrig. Genom att arbeta hårdare än de flesta kämpar de som är beslutna att klara sig mot ett system som motarbetar dem – och som vissa menar är riggat för att hålla dem på plats.

Denna enastående ensemble, med Richard Delaney och Karen Ascoe i spetsen som Orwell och Toynbee, virvlar över New Dioramas lilla scen. De stannar bara upp för korta, mörka ögonblick där situationens hopplöshet tillåts sjunka in. Båda skådespelarna är briljanta berättare som guidar publiken genom hunger, desperation och frustration.

Tillsammans med Mike Aherne, Andy McLeod, Andrew Stafford-Baker och Stella Taylor berättas historien med brutal skärpa och hjärtskärande hopplöshet. Berättelsen framförs med en sådan övertygelse och intensiv frenesi att det är ett under att skådespelarna fortfarande står på benen vid pjäsens slut.

David Byrnes regi och dramatisering låter aldrig publiken slappna av. De sömlösa övergångarna mellan tidsplanen hanteras skickligt av ensemblen med minimal rekvisita – en säng, ett bord och ett par stolar. Användandet av ett par svängdörrar mot slutet är också oerhört effektfullt.

Ronnie Dorseys kostymer och Catherine Webbs ljussättning är avskalade, men i kombination med Dominic Brennans ljudbild hjälper de Down And Out In Paris att förmedla ett budskap som förhoppningsvis kan bli en del av ett upprop för förändring.

Down And Out In Paris And London är ett absolut måste i teaterhösten. Det är en kärnfull och briljant framförd föreställning med enorm dramatisk tyngd som borde ses av alla makthavare. Jag blev inte bara bestört över hur systemet fungerade, utan över den ”bryr mig inte”-attityd hos dem som arbetar inom det – till synes maktlösa att förändra något och helt resignerade inför faktum.

Köp en biljett och bilda dig en egen uppfattning!

Down And Out In Paris And London spelas till och med 14 maj 2016

Foto: Richard Davenport