RECENSION: I Wish My Life Were Like A Musical, Crazy Coqs ✭✭✭

Julian Eaves recenserar I Wish My Life Were Like A Musical, en revy av Alexander S Bermange på Crazy Coqs.

Ensemblen i I Wish My Life Were Like A Musical. I Wish My Life Were Like A Musical Crazy Coqs den 11 april 2018 3 stjärnor Det sägs ofta att komedi är svårare att bemästra än tragedi, och få grenar inom komedin är mer krävande än den komiska sången.  Alexander S Bermange är en mästare på denna svåra konst och har i åratal samlat på sig en lojal och entusiastisk skara beundrare genom sina sketcher och parodier i populära pratshowsprogram i Radio 4 och liknande.   Han har släppt en strålande dubbel-CD med en rad komiska storheter (från Christopher Biggins till Miriam Margolyes), fyllt Matcham Theatre på Hippodrome mer än en gång, och nu intar han det ljuvligt intima rummet vid Piccadilly för en två veckor lång sejour som verkligen ger prov på hans talang. Oliver Savile Detta är sannerligen underbara och spännande komponerade låtar.  Få i dag – åtminstone här i landet – behärskar rimmets detaljrikedom som Bermange; det är ett rent nöje att få höra dessa fantastiska ordlekar och finurliga lyriska skapelser.  Ingen förstår form bättre än han, eller hur man disponerar innehållet i en låt och placerar dess klimax för största möjliga effekt.  Detta är en mästarklass i hur man skriver briljant för komiska artister. Diana Vickers Förutom att ha Alex själv vid pianot – där han inte bara är en lyhörd och eftertänksam ackompanjatör utan även sjunger ett par nummer med sin karaktäristiskt ironiska och bitande röst – får vi se en strålande kvartett av West End-stjärnor leverera magnifika framträdanden i drygt ett dussin andra nummer.  Vi kunde knappast önska oss en bättre laguppställning: Suzie Mathers, Oliver Savile, Liam Tamne och Diana Vickers ger alla sitt yttersta och det finns en härlig artistkemi mellan dem.  Regissören Paul Foster har tagit sig an materialet och har haft riktigt roligt med i synnerhet öppnings- och slutnumret där han utnyttjar rummets fulla potential på ett kreativt sätt.  De flesta numren framförs dock rakt upp och ner som klassiska solon.  Och generellt sett är det så de är skrivna.  Dessutom har man valt att ge kvällen temat "misslyckade konstnärliga ambitioner".  Så medan tidigare shower har haft ett bredare spektrum av ämnen, är inriktningen här betydligt snävare.  Detta innebär vissa utmaningar när det gäller att upprätthålla en känsla av variation. Liam Tamne De flesta av de karaktärer som porträtteras är misslyckade på ett eller annat sätt.  Det stämmer förvisso att vi britter älskar att hålla på underdogen; men när dessa underdogs främst är offer för sina egna självbedrägerier börjar vi längta efter något annat.  Och det får vi med besked i kvällens enda egentliga vinnare: det förfärliga egot i det virtuosa paradnumret 'The Diva's In The House'. Det är en fantastisk uppvisning av ett proffs som Suzie Mathers och ett nummer som rättmätigt får föreställningen att stanna upp med hennes makalösa prov på olika stilar, toner, omfång och perfekt komisk fingertoppskänsla.  Men det finns ingen egentlig anledning till varför Liam Tamnes heroiska tenor, Oliver Saviles varma, vänliga lätta baryton eller Diana Vickers klara mezzo inte skulle kunna glänsa lika starkt, om de bara fick material som var tillräckligt särpräglat och engagerande.  För även om alla de enskilda låtarna är väldigt, väldigt välskrivna, påminner de tematiskt mycket om varandra.  De, precis som Mathers i andra delar, tvingas plöja en allt smalare fåra.  Vi förstår naturligtvis att det är upphovsmannens avsikt att utforska just den miljön, men hans penna är så kraftfull att han säger väldigt mycket med väldigt lite material.  Han är en extremt intelligent skribent och vi skulle gärna höra andra saker från honom snarare än samma tema som upprepas fler gånger än vad som kanske är strikt nödvändigt. Suzie Mathers

Kanske skulle en annan medlem i det konstnärliga teamet kunna bjudas in för att få ett nytt perspektiv på detta underbara oeuvre och presentera det lika briljant som 'Diva', eller hitta sätt att introducera en bredare palett av stämningar.  Under tiden fungerar Jerome van den Berghe som med-arrangör (tillsammans med kompositören), och det verkar som om han främst ansvarar för de snyggt skrivna ensemblenumren.  Dessa känns väldigt mycket 'West End', med hög finish, och gör det i slutändan svårt att tro på att sångarna verkligen är de hopplösa fall de (för det mesta) ska föreställa.  Dessutom ser de alla alldeles bländande ut.  All heder åt dem för att de presenterar sig så väl!  Men trots att till exempel Tamne får till några riktigt fascinerande accenter, kan ingenting dölja klyftan mellan de nollor han förväntas spela och den lysande stjärna han uppenbarligen är.  Han har, liksom Savile, spelat eller understuderat Raoul i 'Phantom', och det är lätt att förstå varför.  De är båda fantastiska.  Men i det här formatet övertygar de inte riktigt som personer som inte lyckats slå igenom.  Vickers, med sin gedigna skådespelarbakgrund, borde enkelt kunna göra rättvisa åt en roll skriven för henne.  Istället består mellansnacket som ensemblen då och då läser upp (ibland så nytt att det står på kort) av slätstrukna övergångar som inte riktigt backar upp produktionens tema, och som än mindre går under huden på karaktärerna.

Nåväl, sådana är utmaningarna när man försöker få till det i den svårfångade genren revy.  Det här paketet talar tydligt till intellektet, och det finns stunder då även hjärtat berörs.  Bermange kommer utan tvekan att fortsätta slipa på sin teknik, och en vacker dag kommer allt att falla på plats.  Han är en briljant skribent som tar en allt starkare position i det brittiska nöjeslivet.  Det går stadigt framåt och uppåt.  Gå och se föreställningen för att få uppleva nästa steg på resan.  Här finns många magnifika enskilda ögonblick, och vem vet – kanske sker det under spelperiodens gång vissa justeringar i hur helheten presenteras.

I Wish My Life Were Like A Musical spelas den 9-15 och 17 april 2018

BOKA NU FÖR I WISH MY LIFE WERE LIKE A MUSICAL

Läs fler RECENSIONER från BritishTheatre.com