RECENSION: Leslie Uggams, 54 Below ✭✭✭✭✭

Ray Rackham recenserar Leslie Uggams i Something Old, Something New, Something Borrowed, Something Blue på 54 Below, New York.

Leslie Uggams

Something Old, Something New, Something Borrowed, Something Blue

54 Below, New York

5 stjärnor

54 Belows webbplats

När Dionne Warwick ringer upp för att hälsa en välkommen till åttioårsklubben, då vet man att man är något utöver det vanliga. Leslie Uggams senaste gästspel på 54 Below (kronjuvelen bland New Yorks nattklubbar) bevisar än en gång att hon under sju decennier av underhållning verkligen har varit unik. Nästan ett decennium efter sin första konsert på 54 Below levererade Leslie återigen en härligt småfräck, känsloladdad och fantastiskt rolig kväll med allt från American Songbook och jazzklassiker till nya tolkningar av välkänt material, vilket fick publiken att jubla ”Hallelujah, Baby!” gång på gång.

Om du inte vet vem Ms. Uggams är, var har du hållit hus? Men om du mot förmodan är lite obekant med hennes verk (vilket du är förlåten för, just denna gång), så är Leslie den hyllade Tony- och Emmy-belönade Broadwaystjärnan som kanske är mest känd för sitt porträtt av Kizzy i den numera legendariska tv-serien ”Roots” (Rötter), och på senare tid som Ryan Reynolds vapengalna ”gangsta-mormor” och rumskamrat Blind Al i ”Deadpool”. Hon inledde sin fantastiska karriär redan som nioåring på anrika Apollo Theater i New York, och syntes nyligen på City Center i ”Jelly’s Last Jam”. Ms. Uggams blev dessutom en ikon inom gayvärlden över hela klotet efter sitt framträdande med musikalplågan ”June is Bustin’ Out All Over” (från ”Carousel”), där hon glömde bort och improviserade fram stora delar av texten – ett klipp som måste ses för att sanningen ska tros, och som Ms. Uggams under denna show reder ut bakgrunden till med en stor portion humor.

Att påstå att Ms. Uggams har gjort allt är en underdrift. På 54 Below ges hon den kreativa friheten och en hängiven publik för att utforska sin fascinerande och mångsidiga karriär, och väva samman detta med ett låtval som ständigt överraskar. Detta är kabaré när den är som allra bäst, och när Ms. Uggams utbrister ”tiden flyger iväg” vill hela publiken stoppa tiden för att få stanna hos henne för evigt. Som en oförtröttlig och mästerlig historieberättare – som alltid säger det precis som det var, är och kommer att förbli – kan man inte låta bli att vilja höra mer av varje anekdot. Det sträcker sig från en ung Lennon & McCartney som trodde att hon var en kopia av Shirley Bassey (som naturligtvis har blivit en god vän under åren), till när Steve Lawrence och Eydie Gormé behandlade henne som sin egen dotter under tiden på ”tap school”. Ms. Uggams är ett levande uppslagsverk över allt som var perfekt med underhållningsbranschen, och kanske även dess största hopp om att saker fortfarande kan vara perfekta; om än bara för en timme i en källarklubb på 54:e gatan. Här handlar det inte om ”name-dropping”, utan om att hylla: från Louis Armstrong till Ella Fitzgerald och Dinah Washington. Ms. Uggams har stått sida vid sida med de största stjärnorna genom tiderna, och förtjänar sannerligen all den kärlek hon får från sin hänförda publik.

När Ms. Uggams sjunger är man i närvaron av sann genialitet. Ackompanjerad av den spektakulära trion bestående av Don Rebic (kapellmästare/piano), George Farmer (bas) och Buddy Williams (trummor), lyfter taket gång på gång genom en magisk alkemi mellan sångerska och musiker som man sällan skådar på Broadway eller någon annanstans. Vid vissa tillfällen skulle man kunna tro att en hel orkester gömde sig bakom baren eller ute i köket (en eloge också till teamet på 54 Below för stadens bästa ljuddesign). Och låtarna? Gripande tolkningar av ”My Own Morning” (från hennes succéshow ”Hallelujah Baby” från 1967) och ”Yesterday” blandas med kraftfulla versioner av ”Something’s Coming” och ”Don’t Rain on My Parade”. Den knivskarpa närvaron i ”Hello Young Lovers” och den kloka livsvisdomen i ”Being Good Isn’t Good Enough” lever sida vid sida med de vokala kraftproven i ”If He Walked Into My Life”. Nya tolkningar av välkända stycken fungerar så väl eftersom Ms. Uggams är den ultimata uttolkaren av livets stora sångbok. När Leslie bjöd upp sin dotter Danielle Chambers på scen för att framföra den svängigaste versionen av Jackie Deshannons ”Put A Little Love in Your Heart”, fick vi en glimt av divan utanför strålkastarljuset; en omåttligt stolt mamma som firar kärleken, livet och glädjen i att finnas till. Triumferande utan att bli sentimental höjer sig Ms. Uggams över alla klyschor om ”långlivade karriärer” genom att helt enkelt vara här och nu, och älska varje sekund av det.