RECENSION: Miniaturists 50, Arcola Theatre ✭✭✭

Miniaturists 50

Arcola Theatre

8 februari 2015

3 stjärnor

Miniaturists-kvällen på Arcola Theatre är en härlig upplevelse fylld av nyskrivna kortpjäser från några av Storbritanniens främsta unga dramatiker.

Vissa av kvällens verk, som Palindrome och Alcatraz, leker med själva manusformen, medan Lifeboat experimenterar med teaterns fysiska ramar genom att bjuda upp publiken på scenen och skapa en slags platsspecifik känsla. Kvällens två absoluta höjdpunkter under denna 50:e upplaga av Miniaturists var dock Fascination av Sarah Sigal och Pablo Neruda av David Eldridge.

Fascination, mästerligt framförd som monolog av Susanna Fiore, är en nytolkning av Tjechovs ikoniska Tre systrar. Här får vi följa ett förhör med huvudkaraktären Masja, som om det utspelade sig under sovjetiskt styre. Att stöpa om ett så klassiskt verk skulle kunna kännas klumpigt, men bortsett från några enstaka detaljer fångar texten den desperation som är kärnan i Tjechovs karaktärer på ett strålande sätt.

David Eldridges Pablo Neruda var en ren fröjd att skåda. Lisa Ellis spelar en kvinna på väg till en dejt med sin nätflirt, men hindras av mannens fru, Raquel Cassidy, som har läst deras korrespondens. Cassidy är elektrisk på scen. Med minimal rekvisita – bara det de två skådespelerskorna kan bära med sig – har regissören Tim Stark iscensatt denna korta pjäs exceptionellt väl.

Det enda som väcker frågor under kvällen är själva konceptet. Att sätta upp fem kortpjäser på max 30 minuter styck, skrivna av relativt etablerade dramatiker, känns som en lite märklig programläggning.

Om det rörde sig om helt oetablerade talanger hade syftet med exponeringen varit tydligt, men flera av dessa skribenter har redan haft pjäser uppsatta på Royal Court, Theatre 503, i BBC Radio 4 samt på Almeida och Donmar Warehouse. När de redan är så välmeriterade kan man undra varför de behöver en kväll som denna för att synas. Det får en också att fundera på när dessa pjäser kan tänkas spelas igen – förmodligen inte förrän en liknande kväll anordnas på någon annan teater.

Sammantaget var det en utmärkt kväll med spännande ny dramatik, men den lämnar en med frågan om var och när dessa verk kan få nytt liv. Om de bara kan framföras vid enstaka tillfällen som detta, kan de då verkligen stå på egna ben som fristående dramatiska verk?

Recension av James Garden